DELA

Om människans dumhet

Sju timmar långa flygresor till ingenstans? För nöjes skull, mitt i klimatkrisen?

Nej, det är tyvärr inget skämt.

Just nu erbjuds ressugna människor att kryssa runt i luften, för att sedan landa på samma plats som de startade. Och biljetterna går åt som smör.
Under våren kom rapporter om att nedstängningarna av samhällen och inställda flyg innebar radikalt minskade koldioxidutsläpp. Vi såg satellitbilder som tydligt visade hur giftiga utsläppsmoln, som tidigare täckt hela storstäder, snabbt försvann i både Kina och Europa.

Mitt i allt mörker anades små strimmor av hopp. Kunde konsekvenserna av den storskaliga mänskliga tragedin ge oss fingervisningar om vad en omställning till ett mer klimatvänligt samhälle skulle innebära?

Samtidigt kom varningarna: ”Det här kommer inte nödvändigtvis ha en långsiktig positiv effekt på den globala uppvärmningen. Att produktionen tillfälligt gått ner, människor inte flyger och börsen rasar behöver inte gynna klimatet i det långa loppet. Vid tidigare finansiella kriser har politiker globalt valt att stärka fossilindustrin för att få fart på ekonomin igen. När våra ledare försöker motverka ländernas ekonomiska nedgång efter en kris så har klimat- och miljömål, och omställning från klimatskadlig ekonomi, historiskt ofta nedprioriterats”, skrev exempelvis miljöorganisationen Greenpeace på sin webbsida.

Just nu ser vi en åter en uppgång av nya smittofall i Europa. Samtidigt finns farhågor om mutationer, som skulle kunna göra viruset resistent mot vacciner: ”Det nya coronaviruset är ett RNA-virus, och muterar snabbare än DNA-virus. Det är dåliga nyheter eftersom de snabbare blir resistenta både mot vaccin och antivirala medel”, varnar Niklas Arnberg, professor i virologi på Umeå universitet, i Aftonbladet (23.9).

Vi behöver med andra ord förbereda oss för att leva med viruset under överskådlig framtid.

Därför är det inte förvånande att människor till slut tröttnar på att leva i undantagstillstånd. De allra flesta av oss önskar naturligtvis att så snabbt som möjligt kunna återgå till någonting som åtminstone påminner om en normal tillvaro. Vi är många som längtar efter att kunna resa igen, träffa nära och kära i fjärran och upptäcka nya platser.

Men rapporteringen i dagarna om att australiska och asiatiska flygbolag nu erbjuder långa flygresor utan destination torde få många att höja på ögonbrynen. Biljetterna till Quantas Airways sju timmar långa flygtur med start och landning i Sydney sålde slut på mindre än tio minuter – trots priser på mellan 480 och 2 310 euro per biljett.

– Det är troligtvis den snabbast utsålda flygturen i Quantas historia, kommenterar flygbolagets vd Allan Joyce enligt CNN.

Totalt vansinne, kan man tycka. Just Australien är hårt drabbat av klimatkrisen, där århundradets värsta torka genererade katastrofala bränder i vintras.

Men den som är utan skuld ska kasta första stenen. Är det egentligen så stor skillnad på destinationslösa flygturer och rena nöjeskryssningar med färja, där man stiger av i samma hamn som man lämnade en dag eller ett dygn tidigare?

Jag skulle säga ja, eftersom en övervägande andel av färjorna även fraktar gods och resenärer som faktiskt är på väg till en annan slutdestination än den de lämnade. De är också oumbärliga för Ålands handels- och försörjningsmässiga infrastruktur. Rederibranschen jobbar också för tillfället hårt för att nå de utsläppsbegränsningar som FN:s sjöfartsorgan IMO slog fast 2018. Enligt beslutet ska den internationella sjötrafiken minska sina koldioxidutsläpp med minst 40 procent fram till 2030 och med 70 procent fram till 2050, jämfört med 2008 års nivå.

Snart flyger något hundratal passagerare från Sydney och tillbaka, för att från luften beskåda det hotade Stora barriärrevet utanför Australiens kust, sittandes i en Boeing 787 Dreamliner som vanligtvis används för längre internationella flygresor och vars utsläpp enligt ödets ironi påskyndar just Stora barriärrevets blekning och därmed död.

Förtjänar vi verkligen att överleva som art? Det framstår som oklart. Eller som Einstein sa: ”Endast två saker är oändliga: universum och mänsklig dumhet, och vad gäller universum är jag inte säker.”