Offentlighetsprincipen måste vara i fokus
Vi behöver en ny offentlighetslag. En bättre och givetvis en där offentlighetsprincipen står i fokus.
Offentlighetsprincipen är en av demokratins grundbultar. Den finns till för var och en av oss, men är av naturliga skäl speciellt viktig för journalister. Genom den kan vi syna offentligheten och ge allmänheten klarhet i hur våra skattepengar används.
Den åländska offentlighetslagen är från 1977. Den har över 40 år på nacken och beaktar således inte ”nymodigheter” så som internet. Det är för att tala klarspråk absolut nödvändigt att Åland får en ny offentlighetslag.
Flera landskapsregeringar har haft ambitionen att revidera lagen, men har aldrig lyckats ro det i hamn. En arbetsgrupp som tillsatts av landskapsregeringen har nu utarbetat ett betänkande om en ny offentlighetslag, men det är ett gediget arbete som kvarstår.
Det finns till och med en möjlighet att riket uppdaterar sin offentlighetslag ännu en gång innan Åland hinner få en ny lag. I riket regleras myndighetshandlingars offentlighet till största del i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet från 1999. Riksregeringen, som sannolikt utnämns i dag, skriver i sitt regeringsprogram att de vill uppdatera lagen. De vill bland annat utreda möjligheten att utvidga offentlighetslagen så att den ”ska gälla juridiska personer som ägs av den offentliga sektorn eller som står under deras bestämmande”. Någon sådan utvidgning föreslog inte den åländska arbetsgruppen.
Riksregeringen vill också att stärka lagen genom att ”myndigheternas skyldighet till offentlighetsvänlig tillämpning av offentlighetslagen och dess rättspraxis skärps samt genom att tydligare påföljder för brott mot lagen utreds”. Liknande formuleringar saknas också i arbetsgruppens utlåtande.
I går arrangerade landskapsregeringen ett diskussionstillfälle om den nya offentlighetslagen. Där framgick det att utgångspunkten för arbetet är offentlighetsprincipen – det vill säga att handlingar ska vara offentliga och detta får bara inskränkas genom lag och då det är nödvändigt. Den bilden framgick inte för den som läste utlåtandet. Det var snarare som om tjänstemännen utgått från deras eget arbete med fokus på sekretess.
Arbetsgruppen föreslår en allmän tidsfrist på 14 dagar, men att utlämning av mer omfattande material kan dröja upp till en månad efter begäran. 14 dagar är en evighet i dagens snabba medievärld. De flesta tjänstemän skulle antagligen inte vänta i två veckor utan skicka handlingarna så snabbt som det bara är möjligt, men vi kan inte lita på tjänstemännens godtycke. Den dagen då någon försöker dölja något ska lagen finnas där som vårt vapen och skydda oss mot korruption.
Offentlighetsprincipen kan vara både besvärlig, resurs- och tidskrävande för myndigheterna. Må så vara, allmänhetens insyn ska gå före. Undantag, där sekretess påförs, måste vägas på guldvåg.
Det som är verkligen är illavarslande är landskapsregeringens förslag om att förvaltningschefen ska kunna handplockas under förutsättning att personen själv samtycker till det. Man menar att kravet på offentlighet kan göra att kompetenta människor inom den privata sektorn inte söker tjänsten. Det handlar alltså om den högsta chefsposten inom landskapsförvaltningen – en person med betydande makt och vars tjänst finansieras av våra skattepengar – som bör vara så pass motiverad till att få tjänsten att offentlighet inte utgör ett problem. Anmärkningsvärt är också att ingen i oppositionen reagerade på tummandet på offentlighetsprincipen.
– Det passar inte att begränsa öppenheten i ett demokratiskt samhälle. I dag finns det tvärtom goda grunder för att utvidga begreppet offentlighet, sa Olli Mäenpää, professor i förvaltningsrätt vid Helsingfors universitet och medlem i Ålandsdelegationen till Nya Åland (den 31 maj) om förslaget.
Vi behöver som sagt en bättre offentlighetslag, inte ett steg tillbaka, vilket landskapsregeringens förslag skulle innebära.
