DELA
Foto: Joakim Holmström
Anställda inom offentlig sektor borde inte permitteras i nuläget, eftersom det spär på den ekonomiska nedgången, menar ledarskribenten. På bilden stadens anläggningsskötare som i höstas jobbade med att lyfta bort lock av dräneringskanalen runt WHA:s fotbollsplan, som en del av den pågående ombyggnaden.

Offentliga sektorn har ett ansvar att dämpa krisen

Ekonomin rasar, kommunerna ser sina budgetar spricka och skatteinkomsterna minska. Den instinktiva åtgärden är, kanske, att dra åt svångremmen, permittera och på alla vis minska kostnaderna.
Det är en instinkt som den ansvarsfulla offentliga sektorn behöver spjärna emot. Den offentliga sektorn ska inte spä på krisen genom att permittera.

En tredjedel av alla arbetsplatser på Åland finns inom landskapet, kommuner, staten och kommunalförbund. Det handlar om cirka 5 300 jobb och de utgör en femtedel av Ålands bnp*. Om den offentlig sektorn är lagom stor eller inte kan vi diskutera en annan gång – liksom behovet av strukturella reformer.

För stunden gäller det att fokusera på läget just nu och då handlar det om krishantering. För även kommunerna drabbas hårt av den här krisen.

Flera kommuner har redan inlett samarbetsförhandlingar för att i första hand permittera. I Jomala permitterar man 27 anställda. I Mariehamn är 175 varslade och resultatet blir offentligt senast på onsdag. Även om det finns fler orsaker än ekonomin till att en kommun permitterar, exempelvis brist på arbete, är konsekvenserna ändå desamma.

Att den privata sektorn permitterar är inte anmärkningsvärt. Det är helt rätt. Privata företag måste balansera ekonomin även på kort sikt. Det är klokt att permittera när det inte längre finns omsättning överhuvudtaget, vilket är verklighet för många i dag.

Offentlig sektor däremot, har inte samma absoluta krav på ekonomi i balans på kort sikt. Tvärtom är den offentliga sektorn en del av välfärdssamhället som ska fungera som krockkudde när ekonomin går ner.

För arbetstagaren, oberoende arbetsgivare, betyder permitteringen att lönen försvinner. Det betyder direkt minskad konsumtion, både av dagligvaror och av större privata investeringar, exempelvis nya grejer, grön omställning, ny bil eller att renovera hemmet eller stugan – eller vad Mats Mattsson och Karin Karlsson vanligen lägger sina slantar på. Det är ett direkt bortfall från den lokala ekonomin.

Eftersom flera av de åländska privata branscherna nu har tappat hela, eller stora delar, av sin omsättning drabbas redan ovanligt många ålänningar av det här ödet. Det syns i den lokala handeln och i köp av olika tjänster. Att även offentligt anställda permitteras, spär på nedgången ytterligare.

En del av det nordiska välfärdssamhället är en förhållandevis stor offentlig sektor. I balansen mellan den privata och offentliga sektorn ingår att offentlig sektors löner generellt är lägre i förhållande till motsvarande i privat sektor, med beaktande av kompetenskrav och utbildningsnivå. Belöningen ligger i att den offentliga arbetsplatsen anses vara tryggare. Det talar också för att tröskeln för att offentlig sektor ska permittera ska vara högre.

Kommunerna riskerar dessutom direkt förlora på att permittera. En permitterad invånare innebär minskade skatteinkomster för kommunen, samtidigt som den riskerar tvingas betala exempelvis utkomststöd. Dessutom finns de indirekta kostnaderna som ökad fysisk och psykisk ohälsa, beroendeproblematik, barn som far illa med mera. Det är att såga av den gren man sitter på, som fackorganisationen för offentligt anställda på Åland påpekar i dagens tidning.

Hittills har landskapsregeringen inte sagt så mycket om vad valborgsbudgeten innehåller, mer än att det är pengar till kommunerna.

När Nya Åland berättade att Mariehamn samarbetsförhandlar sade stadsdirektör Barbara Heinonen att hon diskuterat med kansliministern Harry Jansson (C) hur landskapet kan stöda kommunerna. Då var beskedet negativt och det var en bidragande orsak till att staden valde att samarbetsförhandla.

I veckan presenteras budgeten. Förhoppningsvis innehåller den något som kan hjälpa offentlig sektor att låta bli att permittera. För samhällsekonomins skull behöver den som kan hålla i gång normalläge göra det nu, även om det medför en del kostnader. Kommunerna, kommunalförbund och landskapet är en av få aktörer som kan agera buffert. Det betyder också att man har ett ansvar att göra så.

Om marknadsekonomin fungerar som den ska kommer det här följas av bättre tider. Då är det tid för den offentliga sektorn att hämta upp det man nu lägger ut – och åtgärda de strukturella problemen.

*Åsubs statistik från 2017, vilket är den senaste, kompletta statistiken.

 

Uppdaterad 28.4. klockan 15.15: Det var kansliministern Harry Jansson (C) som Barbara Heinonen träffat innan staden inledde samarbetsförhandlingar, inte finansminister Torbjörn Eliasson (C). Nya Åland beklagar felet.