DELA
Foto: Jonas Edsvik
Att alla ska stå lika inför lagen innebär också att lagen ska lyda likadant för alla, oberoende vilket modersmål man har. I dag är det uppenbarligen inte så. Det funkar inte i en rättsstat.

Och samma på svenska

”Och samma på svenska” på bruten svenska är en klassisk avslutning efter finska haranger i finska eller tvåspråkiga sammanhang. Med det kvitterar man att den svenskspråkiga delen av publiken får det de behöver. En ironisk kommentar förstås, eftersom ingenting översatts.

Svenska Yle-programmet Spotlights granskning av bristerna av översättningar av lagtexter på svenska visar på samma nonchalans.
”Alla är lika inför lagen.” Finlands grundlag, andra kapitlet, sjätte paragrafen är väldigt tydlig.

I den sjuttonde paragrafen slås också fast att ”Finlands nationalspråk är finska och svenska” och att var och en har rätt att ”i egen sak använda sitt eget språk”.

Praktik och teori är ändå vitt skilda saker och Spotlights granskning visar med berömvärd tydlighet på konkreta exempel.

Åländska Salome Saar, jurist på socialvårdsbyrån hos Ålands landskapsregering, har hittat en rad exempel på direkta felaktigheter. Ett fall är en lagtext som reglerar hur personer inom specialomsorgen kan bindas fast. På svenska ska en bedömning om en person ska bindas göras ”med” två timmars mellanrum. På finska ska en bedömning göras med ”högst” två timmars mellanrum. Med eller högst? Hur ska det vara?

Det finns också exempel på att ord, meningar och hela stycken saknas, läggs till eller översätts fel i andra delar av av lagstiftningsprocessen.

I processen att skriva nya lagar finns en laggranskning, som ska ske både på svenska och finska.

Spotlights granskning visar att laggranskningen ibland fallerar, eller till och med helt faller bort, på grund av tidsbrist. Det är också tillåtet undantagsvis, om det råder stor tidsbrist. Enligt Anne-Marie Malmsten, laggranskare på Justitieministeriet som Spotlight intervjuar, finns det tre svenskspråkiga laggranskare och fyra–fem finskspråkiga.

Det är anmärkningsvärt att man tror att tre svenskspråkiga kan göra samma jobb som fyra–fem finskspråkiga utan att det uppstår tidsbrist. Speciellt när Anne-Marie Malmsten konstaterar att resurserna är räknade för att klara ”normal belastning”, och inte räcker till under arbetstopparna.

Ansvaret för bristande översättningar ligger ändå inte hos översättarna eller laggranskarna. Ansvaret för lagtexten ligger alltid hos lagberedaren. Den ansvarar för både den svenska och finska lagtexten, som alltså ska överensstämma och båda vara fullvärdiga lagtexter. Språkkravet på lagberedare är att den har nöjaktiga kunskaper i det andra inhemska språket, alltså oftast svenska.

Det är inte konstigt att det blir fel. Nöjaktiga språkkunskaper kan säkert i enstaka fall räcka ganska långt, men ska man upptäcka syftningsfel, översättningsfel eller att ord, meningar och hela stycken saknas räcker inte nöjaktiga kunskaper till.

Åland har anmält problemet till Justitiekanslern och väntar ännu på svar. Förhoppningsvis kommer där en tydlig vägledning i frågan, allt annat vore en rättslig skandal.

Justitieminister Anna-Maja Henriksson (SFP) kommenterade problemet i tisdags. Hon beklagade och sade att det inte är acceptabelt och lyfte samtidigt upp att det förstås medför extra stora problem för Åland.

Gott så . Medvetenhet är alltid första steget. Nu väntar vi på konkreta åtgärder som avhjälper problemet. Det heter tillräckliga resurser.

Börja med att se till det finns lika många svenskspråkiga laggranskare som det finns finskspråkiga. Bara för att man är svenskspråkig har man ingen magisk kraft som gör att man kan jobba snabbare än finskspråkiga, ifall nu någon trott det.

Följande steg är att inleda arbetet med att kräva mer än nöjaktiga kunskaper i det andra inhemska språket av lagberedare. Det ska inte vara möjligt att ansvara för att både finsk- och svenskspråkiga medborgare får likvärdiga lagar att förhålla sig till utan att ha utmärkta kunskaper i båda språken.

Det är två enkla åtgärder som kostar, men i det stora sammanhanget är det småpotatis. Rättssäkerhet och jämlikhet inför lagen väger betydligt tyngre – eller borde göra det. Och om inte den sittande finländska regeringen, med Svenska folkpartiets partiledare Anna-Maja Henriksson som justitieminister, kan leverera åtgärder, ja då har SFP och det svenska i Finland stora problem.

Lagen ska vara lika för alla, oberoende vilket språk man läser den på. Något annat kan inte accepteras i en rättsstat.