Oberoendet måste garanteras
Medierna är i en förtroendebransch. Börjar medierna tumma på kravet på oberoende journalister förlorar vi förtroendet snabbt.
I går uppmärksammade Nya Åland att Hufvudstadsbladet, Vasabladet och Österbottens Tidning hade en stor intervju med lantrådet Katrin Sjögren (Lib) skriven av Ålands framtids före detta partisekreterare. Att det fanns en koppling hade redaktionerna missat.
Österbottens tidnings ledarskribent Henrik Othman skrev direkt en pudel där han lovade bot och bättring. HBL:s tillförordnade chefredaktör Lena Skogberg konstaterar att redaktionen borde ha kollat upp frilansjournalistens bakgrund. Vad som hänt om HBL känt till kopplingen innan publiceringen vill hon inte spekulera i.
Frågan om vilka bindningar en journalist får ha är ändå intressant och betydligt bredare än det aktuella fallet. Samtidigt som redaktionernas budgetar slimmas blir allt flera journalister frilansare.
I nuläget är det ändå förhållandevis få frilansare som klarar av att försörja sig på enbart renodlade journalistiska uppdrag. Många arbetar därför parallellt som informatörer för både företag och andra organisationer.
Det är fullt förståeligt att frilansjournalister behöver ta emot informatörsuppdrag av företag och organisationer. Dessutom råder det föreningsfrihet i Finland, och det är fantastiskt med alla människor som engagerar sig.
Men är det rimligt att en journalist rapporterar om något hen har en tydlig koppling till?
Nej. Det en journalist skriver om på nyhetsplats i en oberoende tidning ska hen inte ha några nära personliga kopplingar till. En ekonomijournalist ska inte rapportera om ett bolag hen har aktier i och en politisk reporter ska inte vara partimedlem och ett bolags informatör ska inte frilansa om just det bolaget för ett seriöst mediehus.
På grund av Ålands litenhet är vi på Nya Åland vana vid den här problematiken och arbetar med den så gott som dagligen. Det måste vi fortsätta med. Och när det finns en koppling ska vi vara öppna och tydliga med den, precis som journalistreglerna stipulerar.
De senaste åren har flera finländska toppolitiker gått över till höjdaruppdrag inom det privata näringslivet. Då har en del journalister krävt att det ska finnas en karenstid för politiker som går över till näringslivet. Kanske journalisterna själva borde införa en karenstid för redaktionella uppdrag?
Det här behöver journalistkåren diskutera i en större utsträckning. Utgångspunkten för den diskussionen måste vara hur vi säkrar vårt oberoende. För utan det finns ingen journalistik värd namnet och då har vi svikit vårt uppdrag gentemot våra läsare.
Fotnot: Skribenten har jobbat på HBL 2010–2014.
