DELA

Ny lag kommer, men ingen nyordning

Ketchup-effekt är ett sätt att beskriva det, även om man inte riktigt vet hur mycket respektive minister ruskat på flaskan innan eruptionen.
Just nu, fem före slutet för sittande landskapsregering och i de sista dagarna före lagtingets sommaruppehåll formligen dråsar det in lagframställningar och beslut till kännedom.
Gärna om frågor som återfinns som löften i regeringsprogrammet.
Ett exempel är förslaget till lagändring av landskapslagen om Ålands polismyndighet. Kansliminister Roger Eriksson (Lib) har haft en hel mandatperiod på sig att leverera en lösning eller åtminstone utveckling för de många problem polisen på Åland tampas med. Frågan om en organisationsförändring har varit aktuell tidigare än så.
Vad händer?

När lagförslaget äntligen kommer är innehållet så magert och så ofärdigt att polisledningen trots att man bara fick två dagar på sig att lämna ett remissvar sågar det jämns med fotknölarna. Inte bara, förstår man av de exakta formuleringarna i remissvaret, är förslaget otillräckligt. Det är också så vagt och ofärdigt att det skapar fler gränsdragninsgsproblem än det löser.
Detta är ett problem som den åländska lagberedningen ständigt tampas med. Man har för lite resurser, för ont om tid, och tjänstemännen får inte alltid den ledning och de direktiv som skulle göra slutresultatet acceptabelt.

I fråga om polisstyrelsen gör man en ändring i lagen som ger ett sken av att man tar tag i frågor, genom att stärka den politiska överrocken på verksamheten., men allt annat som verkligen behöver förändras lämnas obehandlat.
Det är väl okej i sig att förtydliga styrningen av verksamheten, men det är helt galen ända att börja i om man vill åtgärda problemen.

Fjärran vore det att påstå att detta bara handlar om den kommande höstens val, men helt osannolikt är det ju inte att det är en bidragande faktor.
Att lämna ifrån sig ett lagförslag som detta, utan att ha minsta stöd från den myndighet det berör, är att lämna helt öppet mål för oppositionen att skjuta på.
Det var väl ändå inte det som var meningen.

Nina Fellman