DELA
Foto: Minna Wallén

Nu tas ett steg framåt för fisketurismen

Det rör på sig i samordningen av fisketurismen.

Mariehamn och landskapet vill nu vara med och driva på utvecklingen för en mer samordnad fisketurism på Åland.
Problemformuleringen har varit den samma under många år. Hur ska Åland utveckla fisketurismen?

Det känns som att det har funnits lika många svar som det har funnits berörda personer, oavsett om det gäller vattenägare eller turismföretagare. Även om frågan fortfarande är långt ifrån en helhetslösning så öppnas nu möjligheter för samarbeten över de gamla gränserna.

Nya Åland berättade förra veckan att landskapets fastighetsverk, som nu ansvarar för landskapets vatten, och fiskesamordnare Roger Nordlund föreslår ett Mariehamnskort som ska underlätta för fisketurismen. Förslaget presenterades tidigare i sommar i ett brev till stadens infrastrukturnämnd.

Det var på tiden.

Att turiststaden Mariehamn inte förrän nu har erbjudit fiskemöjligheter av den här typen är anmärkningsvärt.

Det betyder alltså att turister får chansen att fiska på stadens vatten förutsatt att de köper ett fiskekort. För mariehamnare är det tillåtet att fritids- och husbehovsfiska på stadens vattenområden, så kommer det fortsätta vara. Men för alla andra har fiske på stadens vatten inte varit tillåtet.

Huruvida den regeln har följts är nog bäst att lämna okommenterat eftersom ingen kontroll av stadens vatten har utförts.

Att Mariehamns stad och landskapet (fastighetsverket) nu ansluter sig till de som vill gå i bräschen för att utveckla näringen är kanske det viktigaste att ta med sig från förslaget. Sedan fastighetsverket tog över ansvaret för landskapets fiskevatten har det faktiskt börjat röra på sig i den här rätt minerade terrängen. Det har inte skett per automatik.

Det har krävts tid, samtal och många inblandade för att fortsatt driva utvecklingen av fisketurismen på Åland.

För i och med att Eckerökortet, Hammaruddakortet och förhoppningsvis snart Mariehamnskortet finns så är stora delar av västra Åland nu överskådligt även för de som inte har detaljkunskap om fiskevattnen. Det möjliggör fiske över större ytor och färre kostnader för till exempel fiskeguider som annars måste lösa ett kort per fiskare och dag för varje område.

Det skapar också troligtvis både morot och piska för andra vattenägare. När fiskeintresserade – turister, turismföretagare och ålänningar – ser att det finns större områden på färre kort lär intresset för de mindre områdena svalna. Och om det visar sig att det finns fördelar med att samarbeta, speciellt med fastighetsverket som också kan erbjuda en viss övervakning av att reglerna följs, kanske flera vattenägare intresserar sig för att ingå samarbeten. Landskapet har dessutom fiskevatten runt om Åland, inte bara söder om Mariehamn.

Det är bra, för Åland behöver en tydligare struktur vad gäller fisketurismen.

Och om landskapet och staden kan samarbeta, vad är det då som säger att landskapet och andra aktörer inte kan göra på samma sätt?