DELA
Foto: Stefan Öhberg

Nu skall vi satsa för 100 år framåt

100 år, hur lång tid är det? När Finland i morgon firar sin 100-årsdag så hör landet ingalunda till de äldsta, men det finns många länder som är betydligt yngre. Men oberoende av var i anciennitetsordning just vårt land placerar sig så finns det anledning att hissa flaggan.

Hur lång tid är 100 år? En personlig reflektion är ”inte lång alls”. Mina föräldrar föddes som ryska undersåtar. Många yngre har mor- och farföräldrar som föddes medan Finland fortfarande var en del av Ryssland. Längre tid än så handlar det inte om. Men det har hänt mycket med landet under den tiden.

Finns det någonting som inte redan är sagt om hundraåringen? Vi har hela det här året läst, sett och hört tillbakablickar, diskussioner, synpunkter på tillblivelsen, utvecklingen och dagsläget. Väldigt mycket har handlat om krigen. Inbördeskriget för 100 år sen, när landet var nyfött och skulle formas till självständighet. Vinterkriget, när Sovjet anföll för att Finland inte ville avstå områden nära St Petersburg. Fortsättningskriget när landet med tysk hjälp skulle ta tillbaka det som förlorades i vinterkriget. Det gick inte så bra. Och så lapska kriget, när Sovjet som ett av fredsvillkoren krävde att de tyska trupperna skulle drivas ut från Lappland.

Våren 1945 var allt detta över. Krigandet. Men fortfarande är det just krigen många kommer till när självständigheten diskuteras. Om inte folket hade kämpat och hindrat att landet blev ockuperat så hade historien sett helt annorlunda ut. Priset var högt, så det finns all anledning för efterkommande generationer att känna tacksamhet även om historieskrivningen för många unga kan kännas väl krigisk.

Det har ju nämligen hänt saker också efter 1945. I ett modernt perspektiv har det lyfts fram att krigen inte bara kostade liv och landområden. De ledde också in landet på nya banor. Det tunga krigsskadeståndet innebar att landet skulle leverera maskiner, industriutrustning, fartyg – nybyggen och fartyg ur handelsflottan , träindustri- och pappersindustriprodukter samt kabel för 330 miljoner gulddollar.

Det var ingen lätt uppgift för ett samhälle med jordbruk och skogsbruk som de viktigaste näringsgrenarna. En del lösningar var till en början rätt drastiska. Bland annat revs järnvägsräls upp och sändes till Sovjet, något som ledde till att den förr dubbelspåriga järnvägen från Helsingfors västerut var enkelspårig långt in i modern tid. Men framförallt ledde det överstora krigsskadeståndet till att landet tvingades bygga upp en industri. Man gick från ett litet gammaldags och inte alltför rikt samhälle till ett modernt, välbärgat dito på några årtionden.

Utan ansträngningar gick det inte, men här är vi nu. Ligger i topp i världen vad gäller välfärd och utbildning, även om vi själva klagar ibland. Och även om ålänningarna inte alltid gillar det som sker så har Åland varit med om utvecklingen plus bidragit genom sina satsningar på sjöfarten. Det är en bra utgångspunkt för de kommande hundra åren. Låt krigen bli en del, en viktig del av historien och satsa framåt på det vi är bra på: utbildning, gratis utbildning som tar tillvara resurserna i samhället. Lämna dem inte outnyttjade i ett fåfängt försök att spara. Man kan spara på energi, man kan spara på en del onödig konsumtion också i ett hundraårigt perspektiv framåt, men kunskap är inget man sparar på!

Skön självständighetsdag till alla!