Nu börjar arbetet – på riktigt
En månad efter valet är ministerportföljerna fördelade. Regeringssonderare Veronica Thörnroos (C) har vridit och vänt på alternativen för att bygga ett brett och starkt lag.
I går kom resultatet.
Av de åtta personer som ska ingå i den kommande landskapsregeringen är Alfons Röblom (HI), Annette Holmberg-Jansson (MSÅ), Christian Wikström (Ob) och Annika Hambrudd (C) nya i regeringssammanhang. Av de fyra har tre aldrig suttit i lagtinget.
Den stora bomben är förstås nyheten som bekräftades redan under tisdagskvällen. Obunden samlings Christian Wikström blir infrastrukturminister. Wikström är Obunden samlings partisekreterare med bakgrund i sociala frågor, bland annat har han arbetat med integration i Sverige och varit socialsekreterare i Hammarland. Han har en kandidatexamen i psykologi och har läst ekonomi. Wikström uppges ha en rätt stark position inom partiet efter att ha varit pådrivande i valrörelsen.
Vad gäller infrastruktur eller politiskt arbete på minister- eller lagtingsnivå är hans erfarenhet liten. Han fick dessutom bara 17 röster i lagtingsvalet.
Det som väntar Wikström nu är en rejäl utmaning. Att bli minister är svårt för vem som helst, att som oerfaren politiker dessutom få höstens stora (och mest kontroversiella) valfråga – skärgårdstrafiken – i famnen är en monumental uppgift. Vanligtvis kan man tänka sig en mjukstart för nya ministrar, det tar tid för att lära känna förvaltningen och komma in i arbetet. Någon smekmånad lär det inte bli.
Centern och Obundna har lovat att lämna kortruttsprojektet. Frågan är vad som händer nu, ska avtal ska rivas upp och ska skadestånd förhandlas? Det blir i så fall hans uppgift. Det finns ett politiskt löfte om att initiera en tunnelutredning, även detta är minerad terräng som kräver en stadig hand.
De mer rutinerade företrädarna för regeringen bedyrade på presskonferensen att stora infrastrukturella satsningar behöver en bred förankring, även Wikström talade om dialog med regeringskollegorna. Men sist och slutligen står en minister på egna ben när det blåser. Och det kommer att blåsa.
Ministrar utan sakkunskap kan förstås luta sig mot tjänstemännen tills man blir varm i kläderna. Frågan är hur villiga tjänstemännen är att lämna det mödosamma kortruttsprojektet för att börja en tunnelutredning de redan har gjort en gång.
Christian Wikström kan säkert lyckas i sitt nya uppdrag, men gör han det så är det mot alla odds.
Infrastrukturministerposten har uppenbarligen varit svår att tillsätta. Många av de andra ministrarna har varit klara sedan den 11 november när Thörnroos presenterade regeringsunderlaget. De två oklara centerposterna blev tydliga ganska snabbt. Kvar har varit Obunden samling och infrastrukturposten.
I gårdagens tidning svarar Wikström på när han blev tillfrågad.
– För inte så länge sedan.
Det vittnar om att Wikström inte är partiets förstaval, säkert inte heller partiets andraval. Enligt uppgifter har Obunden samling fört fram flera kandidater som har fått nej av de andra regeringspartierna.
Det har ryktats om många namn, vilka som har förts fram vill Veronica Thörnroos inte kommentera. Vad Nya Åland erfar finns till och med personer från andra partier som har fått frågan men avböjt.
Centern som har gjort skärgårdstrafikens framtid till en av sina främsta valfrågor gav nu dessutom bort det ansvarsområdet. Varför tog inte Centern infrastolen? En rimlig kandidat borde ha varit Jörgen Pettersson som byggde åtminstone slutspurten av valrörelsen på att hylla tunnel till Föglö. Nu hade han haft chansen att förverkliga projektet.
När dessutom Obunden samlings partiledare och tillika röstmagneten Bert Häggblom har visat ett större intresse av talmansposten än att ingå i regeringen är det oklart varför Ob valde att ta sig an en så utmanande ministerportfölj. På förhand aviserade partiet att man ville rekrytera externt för att få in en person med gedigen sakkunskap. Det lyckades inte partiet med. Då hade det rimliga varit att ta någon ur den egna lagtingsgruppen, som åtminstone kommer med ett starkt röstetal i ryggräcken och även resulterat att partiet hade fått in en av sina ersättare i lagtinget.
Frågan varför Obunden samling inte vill göra mera med sitt valresultat är befogad.
Partiet gjorde ett kanonval och tog fyra mandat i lagtinget, och var dessutom snubblande nära att bli tredje största parti på Åland. Det resulterar i en (1) ministerpost. Lika många som Hållbart initiativ med sina två mandat. Hälften så många som Moderaterna som nätt och jämt var större än Ob i valet. Bert Häggblom får i och för sig talmansposten, Ålands högsta politiska ämbete. Det är en roll som inte ger något inflytande över regeringens politik.
Det måste finnas frågetecken i den obundna väljarkåren om vad de egentligen har fått för sin röst.
