Nu behövs nytt ledarskap
Arbetet med hållbarhetsvisionen har engagerat många. Nu är bollen i luften. Frågan är vem som grabbar tag i den eller om den faller ner till marken och blir liggande.
Sämst i EU. Den pinsamma topplaceringen gav forskare vid Norges teknisk-naturvetenskapliga universitet ålänningarna. Anledningen är att ålänningarnas koldioxidutsläpp i boende är störst i EU. Undersökningen kan kritiseras i den mån att forskarna räknat med att Åland får majoriteten av sin energi från riket medan den i verkligheten kommer från Sverige (Nya Åland 24.7).
Det hade varit lätt att avfärda resultatet. Men faktum är att placeringen på listan spelar en mindre roll. De åländska hushållen konsumerar allt för mycket för att det ska vara hållbart. Stora hus, kallt klimat, flera gamla bilar, semesterresor till solen och många köttätare. Milt uttryckt: här finns en stor potential till förbättring.
Det är lätt att bli nerslagen. För att motverka den negativa utvecklingen finns nätverket Bärkraft. I går arrangerade Emmaus Åland ett panelsamtal om nätverket som i dag involverar 28 aktörer från politiken, det privata näringslivet och tredje sektorn. Gruppens primära uppgift är att ta fram en vision för utvecklings- och hållbarhetsarbetet fram till 2030 och sätt för hur den kan förverkligas.
Hållbarhetsarbetet får lätt en flumstämpel. Det handlar om långa processer där resultaten, vare sig de är positiva eller negativa, tar lång tid att se. Hållbarhetsarbetet kräver också mycket kunskap, involverar många aktörer och enkla svar finns sällan.
För att tvätta bort stämpeln har nätverket tagit fram en vision med konkreta målsättningar. Dessutom ska Åsub följa upp arbete vilket gör att det måste finnas mätbara resultat. Men exakt vilka konkreta åtgärder det handlar om har det inte presenterat ännu. Mer om det ska vi få i en lägesrapport som publiceras inom de närmsta veckorna.
Men hur ska nätverket ändra det åländska samhällets riktning? Många är redan involverade vilket är lovande. I stället för det välbeprövade konceptet med piska och morot kör nätverket åtminstone inledningsvis med att inspirera andra genom att själva gå i bräschen.
I förlängningen kommer piskan och moroten förmodligen ändå in. Landskapsregeringen är en av parterna i nätverket och genom lagstiftning och ekonomiskt stöd kan den putta utvecklingen i rätt riktning. Här behövs modiga politiker, men också modiga ålänningar som vågar omdefiniera vad den traditionella bilden av vad välstånd är. Kanske det inte är ett stort hus, flera stora bilar, reser mycket och har de senaste tekniska prylarna, vilket lyftes upp under paneldiskussionen.
Även om modiga politiker är viktigt måste flera plocka på sig en ledartröja och bli förebilder i olika delar av samhället för hållbarhetsarbete. Flera stora företag är med i satsningen. Men det åländska samhället är fullt av små- och medelstora företag. För att hållbarhetsarbetet ska genomsyra allt måste också de komma med i det konkreta förändringsarbetet. Nu behövs också förebilder som stiger fram och visar att små- och medelstora företag kan och vill göra skillnad.
Stora företag är vana vid att göra upp visioner och tänka långsiktigt. Men mindre företag har inte alltid samma tidsperspektiv. Därför behöver man ibland hjälp att höja blicken för att fundera på vilka långsiktiga satsningar som behövs och hur man kan göra satsningarna så hållbara som möjligt. Annars är risken att endast de stora företagen kommer med i arbetet. Det ska förstås inte underskattas eftersom de stora företagen sysselsätter många. Men ska hållbarhetsarbetet nå hela vägen måste alla vara med.
I dagens Nya Åland har vi en genomgång av höstens hetaste politiska frågor. Näringsminister Camilla Gunell (S) anser att hållbarhetsarbetet är den enskilt viktigaste frågan på hennes bord.
Det är sant. Arbetet behöver intensifieras och konkretiseras i en betydligt större utsträckning än i dag. Det blir inte lättare. Än så länge finns det inte ett enda samhälle som lyckats till hundra procent.
