Nu behövs lagspel för att få bollen i mål
Misstron mot landskapsregeringen, andra kommuner och hela projektet. Siv Sandberg sammanfattade den största utmaningen för kommunreformen på ett mycket effektivt sätt.
Nu ligger bollen i famnen på kommunerna.
I går presenterade kommunutredarna Siv Sandberg, Jan-Erik Enestam och Marcus Henricson de tre rapporter om Ålands framtida kommunstruktur som landskapsregeringen beställt.
Rapporterna är tydliga och konkreta på många sätt, men innehållet är föga förvånande. Den som är bekant med det åländska kommunfältet nickar igenkännande när den läser rapporterna. Det finns inga nyheter.
Det har länge varit känt att Getas skattekraft är dålig. Det är känt att en av de största utmaningarna i en ny skärgårdskommun blir transporterna. Det är känt att södra Åland har potential att verkligen bli en framgångskommun eftersom där finns både barn, skattekraft och ett rikt näringsliv – om parterna kan dra åt samma håll, vill säga. Det här för att ta några exempel.
Samtidigt var det inte utredarnas uppdrag att komma med nyheter, utan snarare sammanfatta utgångspunkterna, tydliggöra behovet av och fördelarna med en reform samt visa på potentialen i den. Det har man också lyckats med till stor del.
Utredarna konstaterar också att den nya kommunstrukturlagen är normal, tvingande lagstiftning – likt all annan lagstiftning. Inte heller det är någon överraskning.
Frågan om det är tvingande lagstiftning för kommunerna kommer ändå säkert fortsättningsvis skapa debatt och man kan förvänta sig att någon vill få frågan prövad, vilket lagstiftning förstås ska tåla.
Det intressanta med utredningen är ändå inte utredningen i sig själv, utan hur den tas emot ute i kommunerna, bland tjänstemän, politiker och vanliga medborgare och vad alla dessa människor gör med den.
Enligt utredartrion ligger ett stort ansvar på kommundirektörerna, som med sitt tjänstemannaansvar ska bereda och föredra ärenden i sina kommunstyrelser. Det är kommundirektörerna som ska dribbla den här bollen framåt och förhoppningsvis i framtiden få läge för skott mot mål.
Det kommer att bli ett hästjobb med många samtal, tuffa förhandlingar och en blandning mellan stora helhetsfrågor och små detaljer. Förhandlingsparten är i första hand kollegorna i de andra kommuner man är satta att gå ihop med, men för en del kommundirektörer kommer de egna politikerna att vara den stora utmaningen. Till det kommer tidspressen.
Hur ska det gå?
Det blir minst sagt en prövning, där personkemi, samarbetsförmåga – för att inte kalla det diplomati – och gott ledarskap är avgörande för kvaliteten på resultatet.
Den i den här processen – både tjänstemän och politiker – som kan ge prov på storsinthet, som kan rensa bordet och höja blicken, som kan se det parterna har tillsammans i stället för att fokusera på skillnader och den som kan entusiasmera till lagspel, den kommer sannolikt att vinna mest.
Den som maskar, soloåker, pekar finger, sätter sig på tvären eller är småaktig förlorar mest, men orsakar samtidigt förluster för andra.
Utslaget från Högsta domstolen väntas i februari, få konkreta saker i den här processen kommer att inträffa före beslutet blir offentligt.
Den som månar om det åländska samhället gör vist i att fram tills dess förbereda sig mentalt – och kanske öva – på hur man uttrycker sig konstruktivt, hur man bygger ett lag av individer, hur man skapar förtroende i stället för misstroende. Det lär nämligen behövas.
För hur det än går med reformen så är faktum att utmaningarna för det åländska samhället kvarstår. Ingen annan kommer att lösa utmaningarna med en åldrande befolkning, urbanisering och ojämn kommunal service. Ingen annan kommer att bemöta medborgares krav på digitalisering, krav på bredare och mer kvalitativt serviceutbud och krav på bättre integritetsskydd.
Det är upp till tjänstemän och politiker att göra det bästa av situationen, ju tidigare alla ger det en ärlig chans, desto större chans att förtroende uppstår.
