DELA
Foto: Joakim Holmström
Ett lättare beslut för Centern hade varit att riva upp kortrutten. Nu möjliggör inte Högsta förvaltningsdomstolen ett sådant alternativ utan att det kommer innebära någon typ av skadestånd. Nu gäller det att hitta en kompromiss som funkar för att få ihop en regering.

Nu är det upp till bevis

Högsta förvaltningsdomstolen förkastar överklagandena mot kortrutten.
Det betyder att det kan bli dyrt att bryta avtalen, men det finns ett sätt att äta kakan och ändå ha den kvar.

Enligt regeringssonderare Veronica Thörnroos (C) har regeringsförhandlingarna den senaste veckan avvaktat beslutet från Högsta förvaltningsdomstolen (HFD). I torsdags morse kom beskedet. Överklagandena mot vägplanen förkastas och därmed har landskapsregeringen ett giltigt avtal för upphandlingen av elhybridfärjan.

Centern har varit en högljudd motståndare mot projektet och för en månad sedan lämnade Harry Jansson (C) in ett klämförslag som vann majoritet i lagtinget, med minsta möjliga marginal. Klämförslaget gick ut på att landskapsregeringen skulle bryta avtalet med entreprenörerna som vann upphandlingen för färjtrafiken.

Landskapsregeringen menade att klämmen ska tas på allvar, men gav med sig bara så mycket att de gick med på att säga upp avtalet om HFD kom med ett avgörande som var negativt för realiserandet av kortrutten eller inte kom med något avgörande alls inom oktober månad.

Så gick det inte och under torsdagen fanns inga indikationer på att den avgående regeringen Katrin Sjögren (Lib) var på väg att backa från avtalet.

HFD-avgörandet skapar därmed huvudbry för Centern som regeringssonderare. Nu måste partiet välja vilken linje det ska välja i kortruttsfrågan – och det kan kosta både pengar och politiskt kapital.

HFD-avgörandet öppnar för olika scenarier. Det kan dock finnas en chans att äta kakan och ha den kvar för så gott som alla inblandade.

Alternativ ett är att riva avtalet för färjentreprenaden. Det kommer i så fall att kosta i form av skadestånd för avtalsbrott. Hur mycket är en omtvistad fråga, men enligt landskapets infrastrukturavdelning kan det handla om miljonbelopp.

Om kommande regering väljer att försöka ta sig ur avtalet får det också konsekvenser för de entreprenörer som hittills har lämnat anbud på de projekt som landskapet bjuder ut.

Att regeringssonderare Thörnroos redan redan förra veckan luftade en tanke om att medvetet förhala domstolsprocessen så att avtalet kunde sägas upp kan inte ha mottagits väl av de entreprenörer som arbetar med landskapet.

Vad signalerar ett kontraktsbrott i den här storleken, av rent politiska motiv? Kommer någon entreprenör vara villig att lägga stora pengar för att räkna på anbud om inte ens ett påskrivet avtal betyder att man får kontraktet?

Det kan tyckas futtigt i sammanhanget men är betydande för både satsningar och underhåll i framtiden, för att inte nämna arbetsplatser som skapas i och med dessa satsningar.

Det lär dessutom försvåra regeringsförhandlingarna. För kan verkligen Moderaterna och/eller Liberalerna sätta sig i en regering som kan tvingas betala för att riva upp ett avtal som partierna har varit med och tagit fram?

Det hade troligtvis varit lättare för de snart före detta regeringspartierna att gå med i ett samarbete utan kortrutt om HFD hade kommit till en annan slutsats. Då hade man kunnat luta sig mot HFD-avgörandet och säga: planen höll inte.

Nu gick det inte så.

Alternativ två är att den kommande regeringen fullföljer kortruttsplanerna enligt nuvarande avtal. Det innebär att åtminstone Centern (som hittills enda givna regeringspart) sviker ett viktigt vallöfte att bygga eller i alla fall utreda en tunnel till Föglö.

Det går, i och för sig, att skylla på den förra regeringen med en minister som tog beslutet på enskild föredragning, trots att priset blev högre än den siffra som gavs i lagtinget. Frågan är om det räcker för väljarna som förväntar sig en annan trafiklösning än kortrutten. Att utse en moderat politiker till syndabock skulle troligtvis göra att MSÅ:s intresse att sitta i nästa regering svalnar.

Det tredje , och mest troliga, alternativet är att den regeringsbas som Centern nu förhandlar fram går vidare med kortruttsplanerna enligt avtal men utreder en tunnel som en långsiktig lösning. Den kan innebära att den nu beställda elhybridfärjan i ett senare skede skulle flyttas till en annan linje.

En sådan lösning ger alla inblandade parter en chans att infria politiska löften utan att tappa trovärdigheten. En eventuell tunnel kan i så fall byggas så att bron från Gripö blir en del i kommande planen.

Många förväntade sig nog att HFD-avgörandet skulle ha lett till att kortruttsosämjan blev en icke-fråga, antingen genom ett annat avgörande eller genom inget avgörande alls. Men för Centern är detta en jobbig stukning innan loppet ens har börjat.

Nu är det upp till bevis: nu gäller det att hitta kompromisser och inte bara skylla på andra.