Nordisk sommar säkrast om man har något att göra
Nu börjar det. Sommarsäsong. Högsäsong. Högsommar.
Blickar man ut genom fönstret känns det inte så, och inte heller när man sticker ut näsan genom dörren och funderar på om man ändå inte borde ha låtit bli att packa undan mössa och vantar.
Vädret är som bekant inget man kan göra något åt. Det är vad det är, och hur bra vi än blivit att på något sätt förutspå väder så vet vi inget alls om hur man ska göra för att ändra på det, och skulle knappt vilja heller.
Frågan är, om sommaren fortsätter som den börjat, hur kommer det åländska landbaserade näringslivet och turistföretagen att klara sig?
Det finns dessvärre många tecken i skyn, inte bara moln, på att det enda som kan rädda vissa företagare är en varm, lång sommar med många köpsugna turister. Det är då man äter, shoppar, kollar sevärheter och orkar leva. Redan tidigt under våren var de flesta charterresorna till södern slutsålda, och intresset för resor till en säker värme ökar år efter år.
Vad kan vi alltså göra, när vädret envisas med att vara precis som det vill, och även goda somrar tenderar att vara kalla och regniga.
Ett strålande exempel är nyligen avslutade Alandia Cup. 102 lag, 1700 nöjda deltagare och 37 år på nacken har Ålands största turistevenemang, och ändå har ingen ännu tagit sig för att försöka kopiera konceptet, som bygger på deltagande snarare än åskådande, på aktivitet och frivillighet på det lokala planet, och på ett intresse som fostrar sin egen återväxt.
För elva-åringarna som spelar fotboll spelar det i stort sett ingen roll om det regnar eller strålar sol. De spelar ändå. Deras föräldrar kommer med, deras lagledare och tränare. Räkna bort Alandia Cup, och den åländska försommaren vore på mer än ett sätt betydligt fattigare. Det är dessutom ett evenemang som sköts med stor professionalism, och vars besökare lämnar Åland med goda minnen.
Åland är tämligen väl utrustat med idrottsfaciliteter. Det finns hallar, banor och två simhallar. Det finns ett fint kulturhus. Det finns goda transporter. Mycket av detta kommer sig av de infrastrukturella satsningar som landskapet och kommunerna, och därmed skattebetalarna gjort, men de används inte i någon högre utsträckning under sommarmånaderna.
Det är inte upp till offentlig sektor att bli evenemangsarrangör – ändå är det mer aktivitet som behövs om den väderberoende sommarturismen ska utvecklas till något annat.
Det finns självklart ljusglimar. Vi har Rockoff och Åland Pride. Vi har queer-operan MagnusMaria. Vi har Vikingamarknaden som med årets nya arkeologisk fynd vinner ytterligare i trovärdighet i sin målgrupp. Men allt detta – om det regnar?
Konkurrensen är inte andra nordiska destinationer eller öar, det är Amalfi-kusten, Thailand och Mallorca. Det vi på Åland har att slåss med är vår natur och sånt som vi är bra på, till exempel att arrangera och organisera saker.
Kanske borde alla köpmän, näringslivsutvecklare och city-smyckare som jobbar så flitigt på sina håll också ta sig en funderare på vad folk ska göra, som inte påverkas av vädret och som kan utgå från intressen som redan finns och aktivister som redan är engagerade, som körer och musik, stora lagsporter och kulturyttringar som många kan hålla på med utan att behöva vara särskilt duktiga.
