Nödvändigt att utvecklas med tiden
Den finländska evangelisk-lutherska kyrkan har tagit ett litet steg närmare att fullt ut acceptera vigslar av par där båda parterna är av samma kön. Om kyrkan vill fortsätta vara relevant måste den utvecklas med sitt samhälle.
På förra veckans nationella kyrkomöte diskuterades ett initiativ om godkänna vigslar av par där båda parterna är av samma kön. Sedan den nya äktenskapslagen trädde i kraft 2017 har frågan varit omdebatterad inom den finländska evangelisk-lutherska kyrkan – och sakta rör det på sig.
I dag är kyrkans officiella hållning att välsigna, inte att viga. Och även om man inte längre förordar reprimander för de som bryter mot riktlinjerna så bär ställningstagandet ett klart signalvärde. Välkommen in i farstun, men helst inte längre än så.
Trots positiva attityder inom kyrkan så kräver beslutet för att ändra riktlinjerna en kvalificerad majoritet, och det har tidigare varit omöjligt att uppnå.
I en intervju i Hufvudstadsbladet inför mötet fick både biskop i Borgå stift Bo-Göran Åstrand och ärkebiskop Tapio Luoma frågan om de tror att mötet kommer att nå en samsyn och godkänna vigslar för alla.
– Jag hoppas man kommer framåt i frågan och når ett tillräckligt samförstånd så att det blir möjligt att viga samkönade par i vår kyrka, skriver Luoma i ett mejl till Hbl.
– I framtiden kommer en förändring att ske, men inte i detta kyrkomöte. De två synerna kommer att kunna existera parallellt men det krävs tålamod. Vi är inte där ännu, säger Åstrand till Hbl.
Enligt Åstrand förflyttas gränserna lite hela tiden. Han menar att präster ute på fältet inte ser kön som en lika stor fråga nu som tidigare. Åstrand menar också att skillnaden mellan fältets syn och kyrkomötets syn skiljer sig åt – med andra ord spelar kön större roll i teorin än i praktiken.
Beslutet på kyrkomötet blev en viktig delseger. Med omröstningssiffrorna 62–41 beslutade mötet att initiativet ska behandlas vidare, vilket med andra ord betyder att man inte stänger dörren – i alla fall ännu. Det borde på 2020-talet vara en ickefråga för kyrkan att välkomna alla in i den gemenskap man vill skapa. Det skulle ligga i linje med det övergripande budskapet om kärlek och förlåtelse och skulle dessutom göra att kyrkan stärker sina aktier också för kommnade generationer.
Enligt kyrkans egen statistik (från 2019) är drygt 3,8 miljoner finländare medlemmar. Det motsvarar nästan 69 procent av befolkningen. Utan att ha några belägg för det så är ett rimligt antagande att 69 procent av befolkningen inte tillbringar sina söndagförmiddagar i kyrkan. I dag ser många kyrkan främst som en traditionsbärare och kanske även lite som en festfixare. Jul, påsk, bröllop, dop och begravningar: där är kyrkan som mest relevant i dag – i alla fall för de flesta.
I ett av världens mest sekulariserade samhällen har rollbeskrivningen genom decennierna fått göras om. I dag finns inte längre kyrkstötar och husförhör. I dag vill kyrkan helst förknippas med hjälp och förlåtelse, med glädje och fest. Den kan dessutom, i den bästa av världar, erbjuda en fristad i det stressiga vardagslivet för den som vill.
Det är en image som är svårförenlig med dömande och exkluderande, speciellt efter att det övriga samhället sedan 2017 har en äktenskapslag som inte diskriminerar på grund av könstillhörighet.
Om kyrkan ska fortsätta vara relevant är det dags att utvecklas med sitt samhälle, precis som den alltid har gjort.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
