Nazismen får inte legitimeras som vanlig politik
Förbud mot nazistiska grupper diskuteras för fullt i både Sverige och Finland.
Demokrati är en svår balansgång, men det fungerar inte att behandla nazismen som en vanlig ideologi.
I slutet av förra veckan meddelade Sveriges regering att man ville införa ett förbud mot rasistiska organisationer. Justitieminister Morgan Johansson (S) sade till Sveriges Radio på fredagen (13/7) att det finns en paragraf i Regeringsformen som skulle göra det möjligt att förbjuda organisationer som till exempel Nordiska Motståndsrörelsen, NMR, utan att man för den sakens skull bryter mot grundlagen, som skyddar förenings- och yttrandefriheten.
Paragrafen han hänvisar till ger rätt att förbjuda sammanslutningar som innebär förföljelse av en folkgrupp på grund av etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande. Paragrafen infördes 2010, men har hittills aldrig tillämpats.
Liknande förslag har prövats i bland annat Finland och Tyskland. I Tyskland stoppades förslaget i domstol trots att den tyska grundlagen ger utrymme för att förbjuda nazistiska rörelser, i Finland prövas det fortfarande rättsligt.
Samtidigt som media i Sverige kablar ut nyheten rapporterar finländska medier att nazistiska NMR ska samlas i Åbo för att protestera mot att Åbo hovrätt i slutet av augusti ska ta upp ärendet igen. Birkalands tingsrätt beslutade i höstas att förbjuda NMR, efter pådrivning av polisstyrelsen. I januari förkastade hovrätten beslutet tills vidare.
För det är en komplicerad sak att balansera antidemokratiska gruppers rätt att utöva sina demokratiska rättigheter, med att andras demokratiska rättigheter inte ska kränkas.
Men Sveriges sätt att hittills behandla NMR som vilken annan politisk grupp som helst fungerar inte. Tydligare än någonsin blev det i Almedalen.
När nazistledaren Jimmy Thunlind från en scen hetsade mot judar, men det var kvinnan som protesterade som fördes bort av polisen. När hbtq-aktivister från RFSL Ungdom fick ställa in sina aktiviteter av säkerhetsskäl – NMR hade fått utökat polistillstånd och skulle ställa upp ett bokbord bredvid RFSL. När tre kvinnor med regnbågsflaggor attackerades så att en av dem bröt flera fingrar.
Polisen var där hela tiden. Uniformerade och civilklädda. Ändå fortgick hetsen. Efter Almedalsveckans slut sitter polisen med ett 40-tal förundersökningar gällande hatbrott och misshandel. ”Politiskt färgblinda” har polisen kallat sig när de motiverat varför de gett nazister tillstånd att demonstrera.
Men Säpo har gått ut med att NMR har förmåga att begå brott som skulle kunna klassas som terrorattentat. Då går det inte längre att hantera dem som en vanlig politisk organisation.
Vad polisen tycktes glömma bort är att demokrati inte enbart handlar om yttrandefrihet. En lika viktig del är skydd för minoriteter. I Almedalen fick den senare vika undan för ordning och reda. Polisen hade kunnat avbryta nazistmötet med hets mot folkgrupp som grund för ingripandet, men att fösa bort den ensamma protesterande kvinnan sågs som ett mindre äventyrande av ordningen.
Även om polisen med all säkerhet hade kvinnans säkerhet i åtanke, sänder de ut helt fel signaler. RFSL Ungdom valde att packa ihop och åka hem. För dem var det inte tryggt att stå bredvid den nazistorganisation som är skyldiga till en hatattack mot en fest i en RFSL-lokal.
Journalisten Artur Ringart kände sig otrygg när han skulle leda en debatt och ett stort gäng nazister kliver in i tältet. Hans farföräldrar mördades i Auschwitz.
Nu står vi inför ett vägskäl. Två till synes oförenliga delar av demokratin står mot varandra, och det går inte att enkelt säga när det är rätt att begränsa vad.
Men vad som står klart är att det inte fungerar att vara färgblind mot en våldsbejakande, förintelseförnekande ideologi.
