DELA
Foto: Rasmus Olin

Naturens balans är hotad

Var tionde insektart är hotad. Två av fem groddjur är utrotningshotade. En tredjedel av alla korallrev ligger på dödsbädden. En tredjedel av alla fiskarter är överfiskade.
Totalt sett är var fjärde art hotad.

I måndags kom den första sammanfattningen av rapporten om tillståndet för världens biologiska mångfald.

Budskapet är allvarligt. Upp till en miljon av världens alla växt- och djurarter hotas av utrotning inom de närmaste decennierna. Den biologiska mångfalden är alltså allvarligt hotad. Och med den hotas vår existens. Utan djuren och växternas samverkan och symbios krackelerar naturen.

Vi kan ta det enklaste sambandet, utan pollinerare har vi ingen skörd. Utan skörd går vi snabbt hungriga. Växelverkan mellan olika djur- och växtarter är mångfalt mer komplext än så, men vi kan lämna biologilektionen där. Slutsatsen är att den biologiska mångfalden spelar roll, inte bara för den estetiska upplevelsen av naturen, utan för att fylla våra basala behov, för vår ekonomi.

Rapporten har gjorts av FN:s expertpanel IPBES, The Intergovernmental science-policy Platform on Biodiversity and Ecosystem Services, en mellanstatlig organisation som för första gången sammanställt kunskapsläget för biologisk mångfald i världen. På samma vis som klimatpanelen IPCC sammanställer forskning kring klimatförändringen.

IPBES rapport bygger på 15 000 vetenskapliga och offentliga källor och kommer presenteras i sin helhet senare i år, nu finns en 40 sidor lång sammanfattning.

Hur har det kunnat gå så här? Enligt rapporten finns det fem viktiga orsaker.

1) Användningen av land och hav där 75 procent av jordens yta och 40 procent av haven har förändrats allvarligt av mänsklig påverkan, till exempel har 100 miljoner hektar tropisk skog försvunnit mellan 1980 och 2000. Det här för att ge plats för bland annat betesmark för köttdjur och palmoljeproduktion.

2) Direkt utnyttjande av arter, som jakt och överexploatering av fisk och skaldjur.

3) Klimatförändringarna hotar den biologiska mångfalden på många vis. En global uppvärmning på 2 grader riskerar att 5 procent av alla arter försvinner.

4) Miljöförstöring.

5) Invasiva arter, alltså främmande arter som invaderar miljöer där de inte har naturliga fiender.

Någon kanske tänker att Åland åtminstone är förskonat från de här problemen. Vi har ju så ren natur, vi skräpar inte ner eller förstör våra marker. I förhållande till hur det ser ut på många andra ställen har vi det kanske relativt bra, men vi är inte på något vis förskonade. Tidigare i år kom Miljöministeriet ut med rapporten Röda listan, som slår fast att 11,9 procent av Finlands arter är utrotningshotade.

Kai Lindström, professor i ekologi och miljövetenskap vid Åbo Akademi, menar att IPBES rapport är riktig och bör tas på högsta allvar. ”Om en art dör ut så kommer den inte tillbaka. Det är oåterkalleligt”.

Av de fem stora orsakerna finns det faktiskt flera som vi, till och med ganska enkelt, kan påverka, både som enskilda individer och som samhälle.

Samhället kan, till exempel genom lag, bestämma hur vi använder våra marker och våra vatten. Just nu debatteras förslaget till vattenlag. Hittills verkar ingen nöjd. Det är kanske ett tecken på att man behöver tänka genom lagen en gång till? Vattenlagen är ett mycket konkret exempel som kan få följder för vår biologiska mångfald.

Den enskilda människan kan genom sina individuella val påverka och då inte bara näromgivningen, utan även globalt. Andra delar av världen lider om vi köper tonfisk eller tigerräkor, exempelvis.

Den enskilda människan kan också jobba proaktivt. Att skippa gräsmattan och i stället anlägga en blommande sommaräng gör lokal nytta för pollinerare. Ett annat sätt är att motarbeta invasiva arter, till exempel mårdhund och mink. I sammanhanget kan många åländska jägare räta på ryggen och vara stolta över sin insats, men det gäller att komma ihåg att det arbetet behöver fortsätta oberoende hur det i framtiden blir med gudingjakten.

Vi tar ofta vår natur för given. Vi lever ju så nära den. Vi lever ju av den och den har ju alltid funnits där. Vi får bara inte leva på bekostnad av den.