DELA
Foto: Jonas Edsvik

Natofrågan nygammalt tema i presidentvalet

Den säkerhetspolitiska utvecklingen i världen gör frågan om ett finländskt Natomedlemskap het i presidentvalskampanjen.
Sakta men säkert höjs valtemperaturen i kampanjen inför valet presidentvalet i Finland 2018. Och det är inte bara babynyheter, även om måndagens nyhetsflöde dominerades av budskapet om att presidentparet Jenni Haukio och Sauli Niinistö tillökning i februari. En viktig påminnelse om att barn inte är något man skaffar när man har lust utan får.

Men det var inte bara babynyheter som höjt intresset för valet vars första omgång avslutas den 28 januari. Svenska Folkpartiets kandidat Nils Torvalds försökte sparka i gång den hittills lama debatten genom att deklarera sitt stöd för ett finländskt Natomedlemskap. Motiveringen är att det säkerhetspolitiska läget och EU:s fördjupade säkerhetspolitik förutsätter att Finland går med i Nato.

I dagsläget är Niinistö fortfarande den stora favoriten. Han anses fortfarande ha en rimlig chans att ta över femtio procent av rösterna i den första valomgången. Genom Nato-uttalandet positionerar Torvalds sig tydligt gentemot sittande president Sauli Niinistö och de övriga kandidatfältet. Exakt vad president Niinistö tycker om ett finländskt medlemskap är oklart. Det är ingen fråga han drivit i varken den ena eller andra riktningen utan lyckats balansera mellan ja- och nejlägret. Genom Torvalds ställningstagande finns återigen två läger i valkampanjen. Frågan är om den sittande presidenten klarar av en fortsatt balansgång mellan grupperingarna.

Torvalds konstaterar också att han vill ha ett medlemskap utan att tillfråga folket genom en folkomröstning. Också på den punkten skiljer han sig från president Niinistö som tidigare sagt att han vill ha en folkomröstning. Diskussionen om ett finländskt medlemskap i Nato är sannerligen inte ny, utan kan närmast ses som ett standardtema i den finländska presidentvalskampanjen. Natoförespråkare försöker då och då felaktigt påstå att man inte får tala om ett medlemskap. Många debatter har förts och utredning på utredning läggs på varandra.

Under president Niinistös första presidentperiod har en del ändå hänt på det säkerhetspolitiska planet ute i världen och i våra närområden. Finland och Sverige har utökat sitt militära samarbete och Sverige har börjat återställa sin militära kapacitet. Säkerhetsläget kring Östersjön har blivit mer spänt, Ryssland har rustat upp militärt, annekterat Krim och varit inblandat i kriget Ukraina. Nordkorea hotar omvärlden med kärnvapen och världssamfundet harmisslyckats fundamentalt med att nå fram till en fredlig lösning i Syrien.

Och Donald Trump leder USA. Vilka konsekvenser det får är ännu oklart. Men förtroendet till USA har inte förbättrats sedan han klev in i Vita huset. När det finländska presidentvalet hålls har Trump fortfarande tre år kvar på sin första mandatperiod. Det här borde ge valdebatten i Finland fräsch luft under vingarna. Även om presidenten klätts av en del av sina tidigare maktbefogenheter är presidenten fortfarande den som, tillsammans med statsrådet, leder utrikespolitiken. Det är rimligt att kandidaterna öppnar upp hur de resonerar kring utvecklingen och i vilken riktning de anser att Finland bör föras.