Nato eller inte Nato?
Det säkerhetspolitiska läget är på allas läppar just nu. I Finland har Natodebatten tagit ny fart efter president Sauli Niinistös nyårstal där han betonade att Finland har – om man så vill – rätt att själv besluta om man vill gå med. Oberoende vad andra, läs Ryssland, tycker.Så är det förstås, men hur skulle Åland påverkas av ett medlemskap?
Det säkerhetspolitiska läget i världen har blivit sämre och sämre under lång tid. Så sent som i tisdags rapporterade medier om att Natoländernas utrikesministrar ska hålla ett extra möte i dag fredag för att diskutera Rysslands militära upprustning i och runt Ukraina samt bredare säkerhetsfrågor som rör Europa. På måndag ska amerikanska och ryska representanter träffas i schweiziska Genève för att diskutera situationen.
I samtal med olika västliga presidenter i december, bland annat med Sauli Niinistö, har Rysslands president Vladimir Putin begärt garantier om att Ukraina inte blir del av Nato, eftersom det skulle hota Ryssland. Det här alltså efter att Ryssland har mobiliserat styrkor på uppemot 100 000 soldater i närheten av den ukrainska gränsen. Anna-Lena Laurén , finlandssvensk journalist med Ryssland som bevakningsområde, beskrev det så här i Dagens Nyheter i december. ”Det är som när ett rytande lejon plötsligt börjar gråta och anklagar lammet för otrevligt bemötande.”
Liknelsen kan få en att dra på smilbandet, men läget är allt annat roligt, för det här lejonet är inget man leker med.
Finland har till och från debatterat Natofrågan i flera decennier. Det är klarlagt att Finland har en så kallad Nato-option, som betyder att man är välkommen med i alliansen om man så önskar. Det har försäkrats flera gånger om. Hittills har man ändå aldrig kommit längre än så, fram till nu i alla fall.
Tidigare i höst diskuterade Yles diskussionsprogram A-talk Natofrågan och den internationella säkerhetspolitiska konsulten Risto E.J. Penttilä, som är tydligt för Nato, påstod att Finland kan stå inför en skarp fråga om man vill vara med i Nato eller inte, så snart som i februari i år. Han menade att konflikten i Ukraina kan eskalera snabbt och leda till att Finland tvingas ta ställning. Teija Tiilikainen, chef för Europeiska kompetenscentret för motverkande av hybridhot, och expert på internationell politik, kommenterade utspelet i samma program med att scenariot inte är uteslutet, men knappast det mest sannolika.
En motvikt till ja-sägarna är Klaus Törnudd, en erkänd nestor inom finländsk utrikespolitik, som i sin 90-årsintervju i Hbl i december uttalade sig om medlemskap, som han ser som en komplicerad fråga. Han menar att det inte nödvändigtvis är bra att Nato och Ryssland gränsar till varandra överallt. Han konstaterar att Finland, oberoende medlemskap, ligger i frontlinjen vid ett eventuellt hot. ”Vitsen med att vara allierad borde vara att förhindra krig och inte dras med i första ledet.” sade han.
Ytterligare ett tecken på att det rör på sig i frågan är att flera gröna politiker uttalat stöd för Natomedlemskap. De gröna har en bakgrund i fredsrörelsen och att etablerade gröna politiker sällar sig till ja-sidan tillsammans med SFP:are och samlingspartister är nytt.
Vad har Natodebatten för betydelse för Åland? Hur skulle ett eventuellt Natomedlemskap påverka självstyrelsen och Ålands demilitariserade status?
Nato har sin grund i folkrätten och känner helt säkert till Ålands status. Samtidigt. Bakgrundsintervjuer inför den här ledaren visar att det finns vitt skilda uppfattningar om i vilken utsträckning Nato respekterar folkrättsliga avtal, ett ämne som Åland kan behöva fördjupa sig i. Oavsett den ”detaljen”.
Om Finland beslutar sig för att använda optionen, krävs, på grund av Ålands särskilda status, en viss process, där Åland rimligen bör delta.
Enligt Sia Spiliopoulou Åkermark, folkrättsjurist och direktör för Ålands fredsinstitut, så har ingen komplett utredning om ett finländskt Natomedlemskap med tanke på Ålands särskilda status gjorts.
Om medlemskap blir aktuellt krävs både en utredning och förhandling om hur demilitariseringen, neutraliseringen och självstyrelsen ska hanteras i förhållande till Nato och Ryssland.
Samma typ av process krävdes när Finland, och Åland, gick med i EU.
Sia Spiliopoulou Åkermark menar att initiativens tajmning är viktig, för att inte bidra till en än mer spänd situation och hon efterlyser en bredare diskussion, då världen är globaliserad med flera stormakter och ökande klyftor.
Vad får ett eventuellt Natomedlemskap för konsekvenser för Finland? Hur skulle Ryssland tolka det? Vad får det för betydelse för Finlands hittills unika och balanserade roll som företrädare för dialog och samförstånd? Är det förnuftigare att behålla Nato-option-kortet i handen eller spela ut det? När är tajmningen rätt? Räcker EU-medlemskapet som säkerhetspolitiskt skydd för Finland, vid sidan av det försvarssamarbete Finland redan har med Nato i dag?
De är alla bra frågor som behöver svar om Finland beslutar sig för ett medlemskap. Undertecknad uttalar sig varken för ja eller nej, men det är uppenbart att debatten om medlemskapet växlat upp i Finland. Förhoppningsvis blir den debatten öppen och ärlig, eftersom beslutet är stort och kan få långtgående följder. Och det åländska samhället bör noggrant följa och även delta i debatten – Åland berörs i allra högsta grad.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
