Nätets parlament ska inte styra debatten
Kan det finnas för mycket demokrati? Kan man lyssna för mycket på folkets röst? Hur lyhörda ska politiker egentligen vara, och vilka röster ska de basera sitt handlande på?
Under den senaste tiden har mycket uppmärksamhet fästs, både på Åland och i Finland, både på finskspråkigt och svenskt håll, till de ofta osmakliga, småaktiga och kränkande åsikter om den andra språkgruppen som kommit ytan i kommentarer på nätet.
Näthatet, nätspydigheterna, nätförslagen och nätfördomarna har tagits för vad de absolut inte är – nämligen folkets åsikt.
Med flera års erfarenhet av att redigera och läsa kommentarer på nätet kan jag med helt torra fötter påstå följande:
1. Inte ens en bråkdel av ”folket” kommenterar saker på nätet.
2. Av dem som ändå gör det är rasister, kvinnohatare, konspirationsteoretiker och allmänna surgurkor grovt överrepresenterade.
4. Ju grövre kränkning, desto mer osannolikt att den är signerad med namn.
Detta sagt utan att på något sätt förringa de många sakliga och intressanta diskussioner som också pågår på nätet.
De kanske fyller en funktion, dessa nätdebatter, men det är i så fall av samma av samma allmänhygieniska slag som när man punkterar en varböld. Det är bra om skiten kommer ut och kroppen får en chans att helna, men det är inget man behöver rista på stentavlor.
Om en Anna-Maija Henriksson pratar i nattmössan om Åland, och en massa nättyckare ylar igång på det, då är det faktiskt nästan ingenting som har hänt.
Att utgående från den debatten förse Mari Kiviniemi med livvakter när hon ska prata med vanliga människor utanför Korv-Görans i Jakobstad är skrattretande, om det inte vore ett tecken på att också professionella och duktiga människor med ansvarsfulla poster på allvar tror att de stämning som piskas upp på nätet är verkliga och omfattas av en majoritet av medborgarna i landet.
Att driva politik, att debattera eller ens reagera känslomässigt på debatterna på nätet är att låta den allra lägsta debattnivån styra samtalet. Tidigare har man ibland tyckt att det är beklagligt att våra ledande politiker låter viktiga diskussioner om vad de tycker och tänker föras genom massmedia, där risken för missförstånd trots allt är påtaglig.
Nu tycks man ha tagit steget vidare och ger tolkningsföreträdet till nätets parlament, som gladeligen reducerat allt till svart och vitt, mitt och ditt, rätt och fel.
Verkligheten och vardagen för svenskan i Finland är inte den att hatet mot eller oförståelsen för landets andra nationalspråk ökat. I vissa fall snarare tvärtom, faktiskt.
I stället har ekonomin hunnit i kapp politiken. De politiker som ska värna om svenskan har inte hunnit med att införa en språkkonsekvensanalys i beslutsprocessen.
Varje nedläggning, varje inbesparing har språkliga konsekvenser. Även de som vid första påseende bara handlar om praktiska frågor. Det är där man klokt och sakligt ska visa på vad ett beslut betyder för en trängd minoritet
Det är där man ska hävda att mångfald, grundlagsenliga rättigheter och svensk finländskhet har ett värde större än några inbesparade eller rationaliserade slantar. För att lyckas med det ska man inte känna sig hatad och uträknad från början.
Låt nätets anonyma parlament förbli vad det är – en åsikternas avstjälpningsplats.
