DELA
Foto: Annika Orre

När straffen är obefintliga bryr sig ingen

Straff för att utgöra en fara för andra är stenhårda i vissa fall, meningslösa i andra.
Att bötesstraffen i Finland är proportionerliga till inkomst är bra, men ibland blir man förundrad över hur tandlöst systemet blir när gärning och straff inte hänger ihop det minsta.

Vi minns att Anders Wiklöf tilldömdes en böteslapp på 95 000 euro för att ha kört 77 km/tim på 50-väg. Wiklöf, framgångsrik affärsman som han är, tilldelades en bot på 20 dagsböter och baserat på hans årsinkomst innebar det alltså en rekordstor bötessumma. Det blev livat efter den händelsen, infrastrukturminister Veronica Thörnroos, till exempel, tyckte att straffet vara oproportionerligt stort. Men sedan har inget hänt.

I förra veckan meddelades dom i ett annat mål i Ålands tingsrätt. En kvinna dömdes då för grovt äventyrande av trafiksäkerheten och olovlig körning. I domen går att läsa att kvinnan, som inte hade körkort, hade framfört bilen på Lemlandsvägen från Mariehamn till Jomala, på Önningebyvägen och Nya Godbyvägen. Bland de brott polisen registrerade fanns:

– hastighet om 132 km/tim på 50-väg.

– 90-100 km/tim på 70-väg där hon också ”vinglat över mittlinjen ett flertal gånger”.

– 110-120 km/tim på 70-område vid Solberget.

– Vid korsningen till Österkalmare kört 117 km/tim på 70-väg.

– Vid korsningen till Västerkalmare köra i mötande körfält.

– På Godbyvägen köra 110 km/tim på 50-väg.

– På landskapsväg 3 ”ett flertal gånger varit över helt eller delvis på motkommande trafiks körfält, passerat skyddsväg för gångtrafikanter och kört genom korsningsområden.

Ett ord som ofta missbrukas är vansinnesfärd, men i det här fallet vara det precis vad det var. En vansinnig resa i hög fart.

Så, vad blev då domen för detta? Villkorligt fängelsestraff i en månad och 300 euro (50 dagsböter à 6 euro) i böter.

I lagens mening är det straffet betydligt hårdare än Wiklöfs, och ska förstås också så vara. Men i verkligheten blir det en smäll på handen, ett ajabaja!. Det är fullt möjligt att det för den dömda kvinnan svider mer att få betala 300 euro än det gör för Wiklöf att pynta upp 95 000.

Men vad gör det för respekten för lagen? Faran för annans hälsa var ofantligt mycket större under vansinnesfärden i Mariehamn och Jomala än den var när Wiklöf trampade för hårt på gaspedalen i sin bil.

Någonstans är det fel i lagen när det blir så här, och när lagen är obegriplig ligger det nära till hands att vi tappar respekten för den.

Fotnot: Anders Wiklöf är en av huvudägarna av Nya Åland, vilket härmed meddelas i den goda pressetikens namn.