När skamdynamiten inte fungerar
Ett exceptionellt dataintrång. De mest privata uppgifter man kan tänka sig. Människors terapisessioner.
Men intrånget kan ha motsatt effekt till vad utpressarna vill. En större acceptans och förståelse för behovet av terapi samt en överväldigande medmänsklig kraftsamling istället för en skamdriven utpressning.
Hur mycket är det värt att hålla dina mörkaste hemligheter och jobbigaste trauman hemliga? Den frågan har många finländare fått ställa sig efter att tiotusentals patientjournaler från psykoterapicentret Vastaamo stulits av hackare. Men de har också fått uppbackning av medborgare som aktivt deltar i jakten på förbrytarna.
Förhoppningsvis ser vi en minskning av stigmat kring psykisk ohälsa och terapi i eftersvallet av vad som kallas ett exceptionellt hot mot den personliga integriteten.
Psykoterapicentret Vastaamo polisanmälde det aktuella dataintrånget den 29 september i år enligt Centralkriminalpolisen, CKP. I en första omgång av utpressning krävde hackarna Vastaamo på en lösen om 40 bitcoin, motsvarande cirka 450 000 euro, för att inte publicera klientmaterial. I den andra omgången vände sig brottslingarna direkt till de enskilda drabbade.
”Kommer kolleger att se, kommer alla jag känner att se? Det är otroligt personliga saker man pratar om. Det har varit min största rädsla. Att privata tankar kommer ut.”
Det säger en av de drabbade till Hufvudstadsbladet.
CKP uppmanar de berörda att inte gå med på utpressningskrav, utan istället göra en elektronisk polisanmälan. Men det är en jobbig väntan för de drabbade, som alltså kan se sin mest intima information bli offentlig när som helst.
Inrikesminister Maria Ohisalo (De Gröna) twittrade på lördagskvällen att ”offren i Vastaamos dataläcka behöver hjälp och stöd omedelbart”.
Många är de som hörsammat Ohisalos vädjan.
På sociala medier delas förutom upprörda utrop också uppmaningen från Traficom att alla som hittar uppgifter om offren på nätet ska kontakta deras cybersäkerhetscenter, som försöker ta bort uppgifter som innehåller offrens data.
Finlands Journalistförbund har gått ut med en försäkran om att skydda de drabbades integritet.
”Vissa offer har funderat över om media kommer ta del av det läckta materialet och börja sprida det. Inga professionella finska medier som lyder under Journalistreglerna kommer dela de konfidentiella uppgifterna. Det är inte bara mot reglerna, utan också olagligt”, konstaterar förbundet under en svart bild med texten ”Vi delar inte”, en bild som nu spridit sig i sociala medier.
Det finns de som oroar sig för att färre söker hjälp i framtiden av rädsla för att informationen ska kunna spridas.
Men det finns också de som fått bekräftelse på att det är okej att söka hjälp. Att det är så många som drabbats, tiotusentals enligt polisens uppskattning, kan få människor att inse att det är många som söker sig till den psykiatriska vården.
”Det ska inte finnas något stigma i att man ibland är svag och behöver tala ut.”
Det säger författaren Eva Frantz, som är en av de drabbade, till Hbl.
Hackarna förlitade sig på skammen och tabut kring psykisk ohälsa och terapibesök för att få sina pengar. Kanske de tänkte att folk är villiga att betala stora summor för att inte världen ska få veta att de sökt hjälp. Kanske de såg psykoterapicentret som ett stort kassavalv, där man kunde använda skammen som sprängmedel för att ta sig in.
Förhoppningsvis visar det sig vara precis tvärtom. Att låsen på valvsdörren består av solid och stark medmänsklighet, acceptans och förståelse. Att skamdynamiten inte biter. Att tjuvarna till slut till slut står där tomhänta, med svansen mellan benen, i fängelse.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
