När sanningen är svår och lögnen lätt
”Vissa saker tror vi bara inte på oavsett hur mycket evidens det finns, för vi vill inte tro det”. Det sa Henrik Ekengren Oscarsson, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, i en intervju i Dagens Nyheter i söndags om klimatskepticism. Men klimatet är inte den enda frågan där sanningen har svårt att slå igenom.
DN:s vetenskapsreporter Maria Gunther citerar i artikeln psykologiprofessorn Jordan B Peterson och ledamoten i Svenska Akademien Horace Engdahl, två högt utbildade personer som likväl inte tror på att människan påverkar klimatet. Engdahl beskriver enligt DN klimatförändringarna som ”en form av hysteri”. På samma sida ställer sig även ett nätverk med det försåtliga namnet Klimatsans. ”Mänskligheten aldrig haft det bättre än nu och för att få pengar och uppmärksamhet, för FN och kvasiforskare fram lögnaktiga klimatfakta, som förstärks av propaganda från alarmister och media”, lyder det i ett färskt inlägg på deras hemsida.
DN skriver om hur klimatförnekarna fortlöpande hänvisar till en liten handfull forskare som håller fast vid att det inte är mänsklighetens utsläpp som värmer upp planeten. Som Nya Åland noterade i Utblick i går utgör de bara tre (3) procent av alla aktiva klimatforskare. Inte fler än att de går att identifiera var för sig, alltså. Laura Young, amerikansk statsvetare, tog sig för att göra en genomgång av alla de 427 forskare som skrivit under ett klimatförnekande upprop. I december i fjol publicerade hon sina rön i tidskriften British Journal of Political Science.
Det första Laura Youngs undersökning visar är att de klimatförnekande forskarna är gamla. Majoriteten är över 65 och fick sin examen före 1985. 82 procent har kopplingar till fossilindustrin eller konservativa tankesmedjor. Framför allt: bara 3 procent av de här 3 procenten har en doktorsexamen i något klimatrelaterat forskningsområde, eller minst 20 publicerade och granskade forskningsstudier i klimatvetenskap. Laura Young summerar för DN: ”Det här är inga experter. De är knutna till branscher där det finns ekonomiska anledningar till att tvivla på klimatförändringarna. Och ändå är det dessa personer som lyfts fram i vissa kretsar, framför andra klimatforskare, som auktoriteter i klimatfrågan.”
Jag vet inte om Laura Youngs rapport svarar på frågan om de 427 klimatförnekarna tror på vad de själva säger, eller om de väljer att sprida villfarelser helt enkelt för att det lönar sig bättre ekonomiskt. Men oavsett deras motiv så hittar budskapet fram till mottagarna. Henrik Ekengren Oscarsson med flera forskare vid Göteborgs universitet gjorde en undersökning av vad svenska klimatförnekare har gemensamt. ”Den typiska profilen för en klimatskeptiker är en man som är medelålders eller äldre, utan länge utbildning, som står klart till höger i politiken och har ett svagt intresse för miljöfrågor”, säger han till DN. Som Horace Engdahl, förutom att han inte kan skylla på att han är lågutbildad. Frågan är vad som skulle krävas för att den typiska klimatskeptikern ska gå med på att de 97 procenten övriga forskare kanske är värda att lyssna på i alla fall. Kanske om de publicerade sina rön på darknet?
Klimatförändringen är ju bara en av de saker som en del människor tar ställning till på svajiga grunder. Vacciner är en annan. Feminism. Politiska motståndares agenda. Kärleksförklaringar från främlingar via internet. Som Henrik Ekengren Oscarsson säger: ”Egentligen är vi kunskapsresistenta allihop, i olika grad och olika sammanhang.” Och ja, få av oss går igenom livet utan att låta oss duperas någon gång. Det blir heller inte lättare av att internets algoritmer matar oss bara med sådant som vi redan har bejakat. ”Lögnen hinner ta sig jorden runt innan sanningen hinner ta på sig skorna”, brukar det heta.
I röran av dunkla budskap från dunkla avsändare, kålsuparteorier och svartmålning av åsiktsmotståndare behövs seriösa forskare och medier som kan filtrera i flödet, ställa rätt frågor och hitta det som är sant och relevant. Som kollar och dubbelkollar att källan är trovärdig, och korrigerar snabbt och entydigt om det blir fel ändå. För lögner och felaktigheter är inte bara snabbfotade, de är också svåra att ta kål på när de en gång har fått spridning.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
