DELA

Motreaktionen slog över i en medreaktion

Ordet medreaktion finns kanske inte, men i just det här sammanhanget passar det bra. Det handlar om kvällstidningen Iltalehti, som i går kom med en klart positiv ledare om Åland.
Kvällspressen brukar inte frossa i saklighet, om det tillåts att generalisera. Men nu händer det.
När Folktingets ordförande Anna-Maja Henriksson nyligen pekade på risken att Åland kan lämna Finland om det inte går att kommunicera på svenska, så blev det en häftig motreaktion på diverse webbsidor. Tydligen har motreaktionen nått en sådan nivå av osaklighet att det nu kommer en medreaktion, en som försöker förklara vad det egentligen handlar om.
Iltalehti påpekar till en början att ålänningarna är finländare på samma sätt som de som bor på fastlandet. Och att Åland har självstyrelse, som bör respekteras. Det sägs rätt och slätt en hel del vackra saker, i och för sig självklara, men så ovana att stöta på i just de här sammanhangen.

Temat för ledaren är hur man skall utveckla samexistensen med ålänningarna, det vill säga mellan ålänningar och finländare på fastlandet.
Här handlar det inte om att ålänningarna isolerar sig från riket eller förs fram klander över att ungdomarna studerar i Sverige och inte behöver avtjäna värnplikt. Ledaren vänder på steken, säger att åländska ungdomar skulle behövas i de svenskspråkiga högskolorna i riket, att det skulle vara till ömsesidig nytta om det fanns fler svenskspråkiga studerande.
Och så ställs frågan om det finns möjlighet att marknadsföra de här studiemöjligheterna till åländska ungdomar.
Samma med värnplikten. Inga klagolåtar över att ålänningarna förväntar sig att finska ungdomar skall försvara öarna. Istället pekar man på möjligheten att bland åländska ungdomar marknadsföra frivillig tjänstgöring vid sjöstridskrafterna, något som kunde vara en bra erfarenhet för åländska ungdomar med tanke på framtida jobb.
– Finland får inte med tvång pracka sig på ålänningarna, men det lönar sig alltid att lägga fram lockande alternativ. Åland är väl placerat mellan Finland och Sverige och kan kulturellt plocka russinen ur kakan på bägge sidorna. Det skall man inte vara avundsjuk på i riket, tvärtom. Om det går bra för Åland så stärker det hela Finland, avslutas ledaren i Iltalehti.

ett sätt är det trist att situationen i dag är sådan att en i grunden helt saklig text upplevs som så positiv. Men eftersom okunskapen och oviljan att förstå är så pass stor i dag så måste varje sakligt positiv yttring tas emot med glädje.
I ärlighetens namn måste man från åländsk sida erkänna att alla yttringar här inte heller är rumsrena. Och kunskaperna om det finska Finland är knappast större här än kunskaperna om Åland där.
Men varje balanserad text som den i torsdagens Iltalehti kan få någon att tänka till. Kanske rentav tänka om. Lätt är det inte, det ser man på kommentarerna till ledartexter i Nya Åland när kontakterna till riket diskuteras. Men om det är så dagens människor är, besvärliga och intoleranta, så gäller det i än högre grad att inte ge upp utan kämpa vidare.
Så lycka till, Iltalehti!

HARRIET TUOMINEN

harriet.tuominen@nyan.ax