Missbruk är bara toppen av isberget
Drängfylla.
Det är fortfarande det gällande mönstret och normen för alkoholbruk i Norden.
Enligt en rapport från världshälsoorganisationen WHO och EU-kommissionen dricker nordbor och östeuropeer mest och värst i världen. Närmare bestämt 12,5 liter ren alkohol per år, alltså nästan dubbelt mer än världsgenomsnittet.
3 glas vin om dagen, i genomsnitt.
Nu dricker vi ju inte genomsnittligt. En del dricker inte alls. De flesta dricker inte tre glas vin om dagen. Det vanligaste missbruksmönstret är att man super sig gårfull på starksprit under helgerna.
Det är, enligt WHO, riskkonsumtion. Det är alkoholbruk som, även om man inte är alkoholist, är ett missbruk. Riskerna för alkoholskador, för olyckor, för våldtäkter, för familjetragedier ökar med varje promille-enhet.
Den form av missbruk som oftast diskuteras offentligt är ungdomsdrickandet. Hur tidigt, hur mycket, hur ofta?
Ändå är det så att ungdomar dricker betydligt, avsevärt mycket mindre än vuxna. De har inte läge att dricka så ofta utan att åka fast. De kommer inte in på krogarna. Det är inte lika okomplicerat för ungdomar att få tag på alkohol, även om det inte på långa vägar är så svårt som det borde.
Framför allt har ungdomar mindre pengar. De har helt enkelt inte råd att dricka så som vuxna dricker, och tack och lov för det.
Detta har sagts om och om igen, men det förtjänar att upprepas: All förändring måste börja nu, och här. Det är ingen annan som kan sluta dricka på det ofta ovärdiga och destruktiva sätt som man dricker i Norden.
Missbruksproblematiken är bara toppen av ett isberg av riskkonsumtion, och det är där förändringen ska börja.
Är det någon som tycker att detta inte är något att tjafsa om.
Ok.
Gå ut på krogen en lördag kväll vid tre-snåret. Nykter.
Möt passagerarna från en dansbandskryssning när de kränger av färjan.
Den berusningsgrad som godkänns och uppfattas som ”lite glad” eller ”rund under fötterna” är farlig. Vi borde sluta dricka på det sättet, om vi inte vill lära nästa generation att göra detsamma.
