DELA

Missad chans att revidera föråldrad lagstiftning

Åland behöver ny lagstiftning om allmänna handlingars offentlighet. Det får man inte, säger lantrådet och förvaltningschefen.
Den gamla duger bra.
Vad är det här?
En arbetsgrupp funderar och funderar, håller en rad höranden med människor som engagerat beskriver varför Åland behöver en ny offentlighetslagstiftning, många av dem journalister som jobbar med frågan dagligen och därför är väl insatta. Alla är eniga. Det behövs en modernare lagtstiftning.
Sedan konstaterar lantrådet Viveka Eriksson (Lib); Det behövs ingen ny lag. Vi behöver bara informera tjänstemännen lite bättre.

Detta handlar om lagstiftning som numera har 35 år på nacken. Nog har man ju hört talas om lång startsträcka, men att tjänstemännen i landskapsborgen skulle behöva 35 år på sig för att fatta en simpel lagtext är det svårt att tro.

Man kunde enkelt beskriva det så här: i den åländska lagstiftningen om allmänna handlingars offentlighet omgärdas offentligheten av en rad restriktioner. Det och det och det och det är hemligt eller icke-offentligt, resten kan man få ut om man ber om det. Om man vet att det finns. Om man ställer rätt fråga. Och om man råkar fråga en tjänsteman som vet vad han eller hon får och inte får göra.
Modern offentlighetslagstiftning, som införts till exempel i Finland och Sverige, utgår från att allt är offentligt utom det som av särskilda skäl måste hållas konfidentiellt, och att myndigheter, tjänstemän och politiker i allmänhetens tjänst aktivt ska se till att information blir tillgänglig.
Journalistföreningen skriver i sitt utlåtande: ”I Sverige och Norge går detta under benämningen ”meroffentlighet” vilket uttryckligen innefattar möjlighet att ge mer information till media, tystnadsplikten undantagen.”

Det är, faktiskt, två helt olika sätt att se på saken.
Därtill är den åländska offentlighetslagstiftningen, vilket nogsamt påpekas av Ålands journalisters utlåtande i ärendet, otydlig och föråldrad på flera punkter.
Det finns punkter i lagen som kan tolkas som stöd för hemligstämpling av i princip vad som helst, vilket lämnar öppet för politiskt godtycke.
Det står inget i lagen om att handlingar ska lämnas ut inom en viss tidsram, vilket alltså betyder att det kan få ta hur länge som helst. Det sägs inte i lagen att man kan få begära ut handlingar anonymt, vilket i ett litet samhälle som det åländska kan vara viktigt.

en rad punkter var en revision alltså av nöden. Processen var igång. Många människor har ägnat tid och tankearbete åt frågan, som är viktigt både för demokratin och för allmänhetens förtroende för förvaltning och politiker.
Varför släppte man det hela med knappt ens en axelryckning?
Den nya förvaltningslag som förvaltningschef Arne Selander och Viveka Eriksson hänvisar till förtydligar vissa punkter i en föråldrad lag, men förändrar på inga vis andan och meningen i en lag som är 35 år gammal.

För 35 år sedan fanns inte internet, Google, Wikileaks, smarta telefoner eller den i dag självklara uppfattningen att allmänheten har rätt att veta allt som inte måste vara hemligt.
Därför behövs en ny lag. Därför borde man ha tänkt framåt snarare än att plåstra om och konservera hyllstånden lagstiftning som man uppenbarligen inte efter 35 års idogt arbete lyckats implementera i förvaltningen.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax