Mise är död, leve efterföljaren!
Oväntat kommer det inte, förslaget att Mariehamn och Jomala lämnar Mise.
Om det förverkligas betyder det slutet för Mise. Vad kommer efter det, kaos eller ordning och reda?
Vad Mariehamn går in för vet vi inte än. Miljöchefen Jan Westerbergs förslag blir bas för förhandlingar om samarbete med Jomala. Vill Jomala?
Att det är betydligt enklare att sköta ett tätortsområde som Mariehamn – Jomala än hela Åland är givet. I förslaget ingår dessutom att Proans och Åpab skiljs av. Dit går i dag stora pengar, som bärs upp via avgiften till Mise.
Visst måste det också framöver finnas någon som tar hand om folks problemavfall, men Westerberg anser att det kan skötas billigare än i dag. Och avgiften till Proans, som tar hand om det förpackningsavfall som ligger på producenternas ansvar, borde överhuvudtaget inte bäras upp av hushållen.
Ytterligare pekar Westerberg på risken att Mariehamn blir sittande med alla kostnader när landskommunerna en efter en drar sig ur med förmånliga avgångsavtal.
Om Mariehamn och Jomala går ut så blir det alltså Saltvik och Finström och någon till som får sitta med Svarte Petter. Inför det hotet blir det sannolikt kapplöpning om vem som hinner först. Och då är det lika bra att först som sist upplösa kommunförbundet och bygga upp något nytt. Men vad?
Det man som lekman frågar sig är om det måste finnas en stor apparat för att sköta detta?
Det måste finnas ett system, ja. Det finns ett system. Det måste finnas någon som svarar på frågor, för frågor kommer folk alltid att ha. Och det måste finnas någon som skickar ut de omåttligt impopulära räkningarna.
Men Proans vill hushållen inte betala för. Inte producenterna heller. Ett antal organisationer inom näringslivet har i dagarna vänt sig till landskapsregeringen och bett att Åland upphäver sin lag om producentansvar och tar över rikets lag. Det skulle bli enklare och framförallt betydligt billigare. Nu betalar vi i vissa fall dessutom dubbelt.
Är sophanteringen en åländsk symbolfråga eller kan man se praktiskt ekonomiskt på saken?
Att problemavfall måste tas om hand på ett bra sätt förstår alla. Men också det skall göras på ett ekonomiskt vettigt sätt. Om det går att göra billigare än i dag så gör det!
Att det har blivit som det har blivit med Mise beror inte på en verksamhetsledare, en styrelseordförande eller styrelse, inte ens kan man lägga skulden på fullmäktige.
I början var det trassel med adresserna. Kommunerna visste inte vem som bor var och Mise fick oanvändbara adressregister. När räkningar sändes fel blev folk irriterade och började krångla. Plus att man tyckte det var för dyrt. Att kunderna motarbetade systemet gjorde inte det hela billigare.
Och så har det fortsatt. De nöjda Misekunderna (oja, det finns många!) bor till största delen i Mariehamn och delar av Jomala. Alltså de två kommuner där det inte har rests krav på utträde. Men också de två kommuner som har minst behov av att samarbeta i ett allåländskt kommunförbund. De klarar ju sig så bra ändå.
Lemland verkar också klara sig bra och har aldrig varit med i Mise. Billigare är det möjligen inte, men kommunen byggde upp sitt system tidigt, alla var med på det och få verkar klaga. Det blev en bättre start där och då är också acceptansen större.
Nu bygger Geta upp sitt system. Om ett år, kanske tidigare, vet vi hur det fungerar och vad det kostar. Om det går bra så kanske fler följer efter. Om inte, om det visar sig att det krävs större enheter för att få någon form av effektiv hantering, så borde Mises efterföljare träda till.
Mise fick en olycklig start. Efterföljaren har det bättre förspänt och slipper upprepa de misstag som gjordes då. Även om en del kommuner fortsättningsvis kommer att kräva få ha kvar obemannade avfallsstationer (dit vem som helst slänger vad som helst) så blir det bättre.
Det är möjligt att det skulle räcka med att byta namn, men Westerberg har antagligen rätt i att också Proans och Åpab måste ut. Det blir mer renodlat så och folk vet vad de betalar för. Det vill nog de flesta.
