DELA
Foto: Stefan Öhberg
Det tycks plötsligt ha blivit kortslutning i förra lantrådets, numera talmannen Veronica Thörnroos (C):s minnesbankar. Nyans ledarsida hjälper gärna till att rekonstruera de skeenden som fick henne och de övriga centertopparna att riva avtalet om elhybriden, mot bättre vetande. Sedan är det dags att hon och det övriga åländska Centerpartiet tar sitt nödvändiga ansvar för det skedda.

Minnesträning för Thörnroos & Co

Veronica Thörnroos har genom årens lopp gjort sig känd som en vilig politiker som Åland kunnat vara stolt över. Men det är nu, i början av år 2024 , som hon behöver göra sin viktigaste politiska insats någonsin. Hon, Harry Jansson, Roger Nordlund, Jörgen Pettersson och de andra centertopparna måste ta sitt personliga ansvar.

Det kan tyckas onödigt personligt att nämna specifika namn på detta sätt, när nu den fullbordade härdsmältan från elhybridaffären fräter på hela Ålands rykte. Ändå är det absolut nödvändigt. Vi ska strax återkomma till varför.

Men först återbesöker vi vad före detta lantrådet, numera talmannen Thörnroos (C) sade till Nyan i fredags. Tidningens reporter Fredrika Fellman frågar: ”Om tjänstemän gjort bedömningen att det inte går att komma undan skadestånd på miljonbelopp, menar du att du inte skulle ha känt till det?”

Och Veronica Thörnroos svarar: ”Mig veterligen har ingen tjänsteman med juridisk kompetens gjort den bedömningen.”

Hon fyller sedan på med att hon ”inte kan kommentera vad tjänstemän har sagt för fyra år sedan”, och att hon inte har ”något minne av att jag skulle ha fått den informationen.”

Åhå. Nå, Nyan hjälper gärna Veronica Thörnroos & Co med vad som framstår som en nödvändig minnesträning.

Den 26 september 2019 skrev tjänstemannen Niklas Karlman, tf chef för infrastrukturavdelningen, en konsekvensanalys av vad en hävning av avtalet skulle föra med sig, nämligen ”skadestånd i miljonbelopp”. Han torde också ha haft den erforderliga juridiska kompetensen – det var nämligen han som utformade själva det avtal som Centern sedan tog initiativet till att riva upp.

Hela lagtinget informerades om analysen och Veronica Thörnroos har flera gånger kommenterat den, vilket gör hennes uttalande i fredagens Nyan så ovärdigt henne.

Det är över huvud taget inte lönt att spela teater kring vad hon vetat och när. Det räcker med att läsa tingsrättsdomen. Av denna framgår nämligen att hela Centerns lagtingsgrupp den 1 november 2019 hade ett möte med ledningsgruppen för landskapets infrastrukturavdelning samt jurister från advokatbyrå Widman & Co, varvid man diskuterade juridiken kring en eventuell avbeställning av elhybridfärjan till Föglötrafiken. I domen citeras en tidningsartikel från dagarna efteråt: ”Veronica Thörnroos (C) har angivit att många frågetecken har klarnat nu och att om landskapsregeringen vill häva avtalet får man räkna med att betala skadestånd.”

Svart på vitt, Veronica Thörnroos. Den 1 november 2019. Ramlade polletten ner nu?

Det är inte trevligt att binda någon vid skampålen på ovanstående vis, och det görs med viss bedrövelse. Men det är som sagt nödvändigt. För – nu – måste – någon – ta – sitt – ansvar. Hela den åländska politikens anseende hänger på det.

Den som inte tror på det kan ju (försöka) läsa tidningen Ålands ledarsidor från förra veckan.

I en haltande vals av blandade liknelser skriver tidningens chefredaktör Daniel Dahlén på torsdagen:

”Under hela processen, från beslut till dom, har väljarna fått höra på en ändlös pajkastning mellan partierna. En pajkastning som spätt på politikerföraktet, som lamslagit viktigt beslutsfattande, som hindrat utveckling av skärgårdstrafiken och dessutom gjort att en redan hårt ansatt offentlig ekonomi ska utsättas för än mer press.”

Låt oss i denna språkliga olåt koncentrera oss på skribentens politikerförakt. För eftersom Dahlén av politiska skäl inte törs peka ut den åländska Centern som den ovedersägliga boven i dramat måste han istället dissa ALLA landskapets politiker:

”Den politiska hanteringen av ärendet från samtliga inblandade är bortom all rimlighet och undergräver allmänhetens syn på våra politiker”, fortsätter han. Lägg märke till ordet ”samtliga” i den meningen. Gud förbjude att någon särskild politiker pekades ut – bättre att göra alla lika skyldiga.

Dahlén dänger sedan ihop sitt plågade handklaver en sista gång och framtvingar följande ur den lilla bälgen:

”… enligt de åländska politikernas sanna paradgren kommer vi nu med stor sannolikhet få se en ny ändlös pajkastning ta form. Beskyllningarna kommer hagla mellan partierna och vissa politiker. Någon ska få extra mycket av skopan fastän vi väljare alla vet att de politiker som varit med och fattat beslut i frågan i olika steg är de som kollektivt bär ansvaret.”

Hans ledarkollega Jonas Bladh fortsätter sedan denna skottlossning mot de egna fötterna i fredagstidningens ledare: ”Även om en helst bara vill skrika ”Avgå alla!”, så kommer ingen av de inblandade politikerna att hållas ansvariga.”

Exakt. Åtminstone inte av tidningen Ålands ledarskribenter, som uppenbarligen inte vågar.

Detta förhållningssätt av den blåa Centertidningen är dock utomordentligt oförskämt mot Ålands alla politiker, oavsett färg. Alla de som sitter uppe sent vareviga kväll, springer på möten och debatter och sliter ut sig alla dagar i veckan för att göra Åland bättre; inte för lönens eller ärans skull utan för att de faktiskt tror på att politiskt arbete är meningsfullt och nödvändigt – alla dessa hårt arbetande idealister drabbas av tidningen Ålands feghet att säga som det är, och av dess hemmalags ovärdiga slingrande.

Så, en vädjan till Veronica Thörnroos, Harry Jansson, Roger Nordlund, Jörgen Pettersson och övriga ansvariga inom Centern: ta ert ansvar! Sluta låtsas som att ni inte minns eller inte visste. Säg hederligt: ”Vi gjorde fel. Det var ett allvarligt misstag att riva avtalet, vi förstår det nu. Vi ber om ursäkt, vi har lärt oss av läxan och vi ska uttala oss mera lågmält i framtiden.”

För annars drabbar det puerila politikerföraktet à la Dahlén och Bladh inte bara er utan alla era kolleger – och i förlängningen hela Åland.

Så att vi en dag kanske sedan står där, utan de viliga politiker vi alltjämt behöver.