Ministerns ölstopp borde ge mer flexibilitet
Det blev nej till bira för ministern. Det borde varit ett ja.
Näringsminister Fredrik Karlström har i ett brev till ÅMHM och på sin blogg uttryckt sin frustration över de regler som gäller för försäljning av alkohol. Bartendern får bara sälja en portion (det kallas så på byråkratspråk) alkohol per kund. Är ni ett sällskap får var och en lomma till baren för att få sin dryck.
I sitt brev föreslår Karlström att ÅMHM i sin kontroll av att lagen efterlevs gör en friare tolkning av lagtexten så att man ska kunna köpa drycker med max 5,5 volymprocent sprit åt till exempel hela gänget, om en går till baren.
ÅMHM:s myndighetsjurist Camilla Lundberg svarar på ministerns brev och säger där att lagen är glasklar. Det får inte säljas två öl till en person. Alla får köpa sin egen dryck.
Näringsministerns upprördhet är fullt förståelig. Det är en korkad, oflexibel lag som riskerar att motverka sitt syfte.
Lika förståeligt är ÅMHM:s svar. Deras uppgift som kontrollmyndighet är att följa lagen, oavsett hur oflexibel och korkad den är.
Problemet är alltså lagen.
Att lagar stiftas för att minska alkoholkonsumtionen i samhället är bra. Det dricks för mycket. Allt för mycket dynga följer i alkoholens fotspår. Det är missbruk, misshandel och våldtäkter. Det är splittrade familjer och utsatta barn. Alkoholen är ett av de största samhällsproblemen, och det är lagstiftarnas ansvar att skapa lagar som minskar alkoholens negativa inverkan på samhället.
Men lagstiftarna måste vara mer flexibla, smartare och leverera mer genomtänkta lagar än den som nu diskuteras.
Att ett sällskap under sjödagarna i trängseln runt serveringen i Sjökvarteret inte ska kunna skicka en i sällskapet att hämta öl eller cider till hela bordet är löjeväckande. Av kommentarerna till näringsministerns blogginlägg att döma håller de flesta med.
Om lagar uppfattas som att de inte åtgärdar det problem som de är stiftade att göra, utan i stället uppfattas som något som bara ställer till krångel och problem för medborgarna förlorar de senare snart förtroendet för både lagar och lagstiftare. Det är inte meningen.
Att lagen är skriven för att förhindra överdrivet och svårkontrollerat supande på krogen är klart. Det ska inte förekomma att besökare ska kunna köpa en hel spritflaska med tillbehör, en hel bricka med shots eller drinkar åt den som nekats köp på grund av att denne är för berusad.
Men detta måste kunna uppnås på annat sätt än vad lagen nu stipulerar.
Alkoholkonsumtion på krogen är mer övervakad än drickande annorstädes. På krogen ska inte den som är för full få köpa mer alkohol, det är ett ansvar som vilar lika tungt som tydligt på barpersonalen att efterleva. Visst, det lyckas inte alltid, men oftare än hos den som häver i sig taxfree-sprit i det egna hemmet.
Och det är just det som är risken med lagar som krånglar till det för både krogbesökare och -personal. Att det sups mer hemma. Okontrollerat. Och i för stora mängder. Det kan inte ha varit lagstiftarnas tanke.
Lagen bör skrivas om. Varför inte göra den mer flexibel i så måtto att tillsynsmyndigheten, ÅMHM, utifrån utbud, lokal, evenemangsutbud och kontrollmöjligheter kan sätta olika regler för olika etablissemang?
Flexibilitet kräver förvisso mer av lagstiftarna, men den insatsen bygger å andra sidan förtroende för den som skriver lagen.
