DELA
Foto: Johan Orre
Den globala sjöfarten är nödvändig för vårt sätt att leva. Den står för 90 procent av samtliga varutransporter, att en satsning nu görs för att snabba på omställningen till fossilfri transport är positivt.

Miljökrav på sjöfarten ett steg i rätt riktning

Den internationella sjöfartsorganisationen ICS aviserar nu införandet en global avgift för bränsleinköp där pengarna ska gå till forskning för att utveckla en klimatsmartare handelsflotta i framtiden.
Det är ett steg i rätt riktning.

Avgiften tycks, enligt vad Nya Åland rapporterade i gårdagens tidning, inte bli särskilt kännbar för rederierna. Det rör sig om två dollar per ton fartygsbränsle. Enligt Godby Shippings vd Dan Mikkola är avgiften relativt låg, ser man till det billigaste alternativet som är tung tjockolja så kostar ett ton 250 dollar. Det innebär ett påslag på mindre än en procent.

Men ICS (International Chamber of Shipping) räknar med att avgiften skulle kunna inbringa fem miljarder dollar över en tioårsperiod. Målsättningen är att den potten ska användas för foskning och utveckling för att möta utsläppskraven som nu ställs på alla sektorer i världen. Den globala målsättningen är åtminstone en halvering av branschens utsläpp till år 2050 – oavsett hur tillväxten ser ut.

Den långsiktiga målsättningen är att uppnå en total eliminering av växthusgasutsläppen.

– Till och med enligt en försiktig tillväxtprognos kan en femtioprocentig reducering till år 2050 bara uppnås genom att förbättra den globala flottans utsläppseffektivitet med 90 procent, säger Simon Bennett från ICS i det pressutskick där bränsleavgiften aviserades.

Det är ett ambitiöst mål som troligtvis kommer att kräva varenda cent av de fem miljarder dollar som ska samlas in.

Den globala handelsflottan står för 90 procent av världens varutransporter och för ungefär två procent av de totala globala fossila utsläppen. Hur man än vrider och vänder på det så kommer vi inte ifrån att vi har gjort oss beroende av handelsfartygen i den globala ekonomin.

Inte bara på Åland är vi beroende av fartygen, utan så gott som i hela världen. Det gör det än mer relevant att diskutera både branschens inverkan på miljön och dess betydelse för våra levnadsvillkor.

Lokalt har vi sett att det går att öppna nya dörrar. När Viking Line valde att satsa på ett klimatsmartare bränsle, LNG, för ungefär tio år sedan hade tekniken inte prövats i passagerarfartyg av liknande storlek. Satsningen på LNG tycks ha gett Viking Line ett så pass bra resultat att man fortsätter satsa på gasframdrivning.

Ytterligare ett fartyg som drivs av LNG räddar förstås inte världen, men det kan vara en katalysator för andra att våga satsa på ny teknik.

Både Dan Mikkola och Viking Lines vd Jan Hanses är i grunden positivt inställda till den nya avgiften. Mikkola går ett steg längre och berömmer sjöfarten för att agera proaktivt – något han erkänner att har saknats tidigare. Även branschorganisationen Rederierna i Finland berömmer initiativet.

– Klimatförändringen uppmanar hela sjöklustret och branschen gör sitt bästa för att minska utsläppen. Den största utmaningen och samtidigt möjligheten är utvecklingen av gröna teknologier och alternativa och kolfria bränslen. F&U-fonden är ett svar till den utmaningen, säger verkställande direktör Tiina Tuurnala i ett pressmeddelande.

Den föreslagna avgiften och fonden är knappast en universallösning för en grön omställning. Men initiativet visar att sjöfarten är villig att flytta gränsen för klimatomställningen globalt. Det är ett steg i rätt riktning och förhoppningsvis en början på en utveckling som faktiskt leder till konkreta resultat.

Sjöfartsklustret behöver vara med i omställningen, inte bara i Östersjön utan också på världshaven.