Mer bönor på tallriken
Ärter, bönor och linser – baljväxter – är framtidens mat. Baljväxter är bra för klimatet, för miljön och för den biologiska mångfalden. Att äta baljväxter är också bra för människans hälsa.
Det låter nästan för bra för att vara sant. Den stora frågan är varför vi inte odlar och äter mer baljväxter? Det borde vi. Enligt Svenska lantbruksuniversitetet kommer så lite som 1 procent av den svenska befolkningens proteinintag från baljväxter. Det är en procent som kunde vara betydligt högre.
Vad är det då som är så bra med baljväxterna? För det första lämpar de sig väldigt bra att odla på våra breddgrader, både för foder till djur och som mat till oss människor. Det blev tydligt även i Nya Ålands klimatserie som publicerades 2020, där det framkommer att odlingen av växtproteiner är på frammarsch, även lokalt här på Åland.
Att odla baljväxter lagrar kol i marken, förbättrar jordstrukturen och gödslar jorden. Alla baljväxter är kvävefixerande, de tar alltså kväve ur luften och binder den i sina rötter, vilket är orsaken till att den används som mellangröda och minskar behovet av annan gödsel.
Den som odlar vanliga sockerärter i hemmaträdgården kan gräva upp en planta och inspektera rötterna själv, de små vita klumparna är kväve. Faktum är att bönor, både kokbönor och brytbönor, bondbönor och olika sorters ärter är lätta att odla i hemmaträdgården. Mer närodlat än så blir det inte.
Precis som solen har sina fläckar har även baljväxterna det. När det snackas om baljväxter handlar det ofta sojabönan och hur regnskogar i Sydamerika skövlas för sojabönsodling. Det är ett stort problem, men den absoluta majoriteten av den soja som importeras till EU används som djurfoder.
Enligt SLC, Svenska lantbruksproducenternas centralförbund, använder det finländska jordbruket förhållandevis låg andel sojafoder till köttproduktion. För produktion av finländsk mjölk och nötkött används inget sojafoder, däremot förekommer sojafoder i svinkötts- och fjäderfäproduktion. I finländsk svinproduktion används 3–5 procent soja och i fjäderfäproduktion 11–15 procent.
Äter man kött från andra delar av Europa är risken däremot stor att man indirekt äter soja från exempelvis före detta regnskogar i Sydamerika. Till EU importeras omkring 36 ton soja varje år och 95 procent av den används som djurföda, enligt SLC. En tysk tjur påstås av SLC äta 600 kilo soja under sin livstid.
Det finns alltså alla skäl att välja sitt kött med omsorg – men även den som gör det kan gott välja växtbaserat som proteinkälla ibland.
Baljväxterna är nämligen också bra för människans hälsa. De är fiberrika, kolhydraterna bryts ner långsamt vilket gör att man känner sig mätt längre och de innehåller en hög andel proteiner, men även en rad mineraler och vitaminer.
Det finns mycket att säga om dagens debatt om vad vi äter – ur folkhälsoperspektiv, ur miljö- och klimatperspektiv och ekonomiskt perspektiv – debatten får ofta slagsida åt olika håll och det är svårt att navigera förnuftigt.
Den som – ibland, ofta eller nästan jämnt – väljer att äta baljväxter producerade i vår närregion gör i alla fall ett förnuftigt val för sin egen hälsa, för plånboken, miljön och klimatet.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
