DELA
Foto: Stefan Öhberg

Mens: en vardag som saknar allmänintresse?

Hemsidan menskligt.fi vill låta berättelser om mens ta plats.

Det är på tiden att någon tar det initiativet.
I veckan lanserade Hanna Enlund och Jenny Ingman hemsidan menskligt.fi. Tanken är att samla ihop berättelser om mens och småningom ge ut en bok. Orsaken, säger de på hemsidan, är att i all enkelhet ge mens plats. Böcker om mens finns redan för tonårstjejer, men böcker riktade till kvinnor som haft mens i några år, kanske till och med gått igenom klimakteriet, saknas.

Det är alldeles klart att initiativet behövs. Kvinnor hanterar dagligen sin menstruation. De räknar, de har extra skydd i väskan, de provar nya skydd, de har ont och de oroar sig för utebliven eller för tidig mens. Med tanke på hur mycket tankeutrymme mens tar för halva världens befolkning, är osynliggörandet i högsta grad anmärkningsvärt.

I går publicerade HBL, ytterligare får man säga, en artikel om prostatacancer och EU-parlamentarikern Nils Torvalds fick ge, ytterligare, ett ansikte åt sjukdomen.

Mens kan givetvis inte jämföras med cancer, men i fråga om vad som anses viktigt är det intressant att vi gång på gång presenteras för manliga angelägenheter, samtidigt som de kvinnliga inte anses ha allmänintresse.

Många av berättelserna på menskligt.fi vittnar om skam. Man (!) vågade inte berätta för sina föräldrar om sin första mens, man är rädd för att blöda igenom och man har i panik glömt bindorna den dag de verkligen behövdes. Mens är skamligt, att blöda igenom är det värsta av allt och man viskar då man behöver låna en binda av en kollega.

Hur kan det komma sig att halva jordens befolkning hyschar och skäms för något som samtidigt är deras vardag?

Skammen är en sak, värken en annan. En del av berättelserna på menskligt.fi handlar om så svår värk att kvinnan blir handlingsförlamad några dagar per månad.

Värken blir också vardag, och i kombination med skammen blir värken något kvinnor inte ens pratar om. Man äter värkmedicin, och ligger på toagolvet och kvider, och får höra av skolsköterskan att ”det går om när du får barn”.

Mens är utsatt för ett konsekvent osynliggörande som en enkel hemsida vill avhjälpa.

Självklart är mens politiskt, och så här i begynnelsen, handlar det framför allt att ge berättelserna plats.