SÖK
MENY
Marina skyddsområden: stora miljövinster till minimal kostnad
Det är fem (5) år kvar till 2030, när 30 procent av den europeiska havsarealen ska vara skyddad, enligt EU:s strategi för biologisk mångfald. Men Åland håller fast vid sin avslappnade attityd: andelen skyddade åländska havsområden ligger kvar på 3-4 procent.
Om du var en av de som tog chansen att se Sir David Attenboroughs film ”Ocean” när Ålands sjöfartsmuseum visade den på Världshavsdagen i juni så minns du säkert närbilderna på hur bottentrålning går till. En underjordisk apokalyps där tunga, grova kedjor släpas utmed botten och sliter med sig precis allt – växter, små fisk, stor fisk, allt som lever, simmar och spritter – och lämnar efter sig en grå, grumlig ödemark. Det ser ut som efter en förödande skogsbrand eller ett skyttegravskrig, fast under vattnet.
”Det är svårt att föreställa sig ett mer slösaktigt sätt att fånga fisk på”, sa Sir David när filmen premiärvisades i samband med hans 99-årsdag.
Bottentrålning frigör dessutom enorma mängder koldioxid som eldar på den globala uppvärmningen. Självklart borde bottentrålning vara förbjudet. Men det är inte bara lagligt, utan till och med subventionerat av flera regeringar.
Enligt en ledare i Dagens Nyheter i höstas står de 20 största båtarna står för 95 procent av den svenska Östersjöfångsten av både strömming och skarpsill. Som inte ens blir människoföda: mer än 90 procent blir fiskmjöl till laxodlingar.
”Och laxarna är hungriga, för ett kilo odlad fisk krävs fyra gånger så mycket fiskmjöl”, skriver DN.
”Slösaktigt” räcker inte för att beskriva den här rovdriften. ”Ocean” gör en slagkraftig kontrast mellan de klumpiga, rostiga jättefartygen och deras rasslande vinschar och bråddjupa lastrum, och västafrikanska kustfiskares lätta kanoter med segel, åror och utriggare, och deras nät som de hjälps åt att dra upp på sandstranden.
Men ”Ocean” berättar också om lyckade försök med marina skyddsområden. Det fantastiska är att när fiskbestånd får chans att hämta sig så spiller det över också på havsområden runtomkring. Ett av filmens mest talande exempel är världens största fiskeförbudszon Papahānaumokuākea, utanför Hawaiis kust. Där kan befolkningen och de lokala fiskarna inte bara glädja sig åt att fiskbestånden repar sig, utan att också albatrosserna kommit tillbaka.
Vad Trumpregimen tar sig för med Papahānaumokuākea kan vi bara gissa. Men exemplet visar tydligt att skydd av havsområden har både snabba och vittgående effekter.
Så när det finns så mycket att vinna med så begränsade insatser: varför har vi på Åland misslyckats så kapitalt med att skydda våra egna vatten? Nya Åland skrev den 26 juni om en pågående kartläggning av potentiella skyddsområden norr på Åland.
– Åland ligger efter. Man rör sig kring 3 och 4 procent för tillfället. 2020 var målet att det skulle vara 10 procent, sa forskaren Karl Weckström.
Exakt samma sak konstaterade hans kollega Sonja Salovius-Laurén tre år dessförinnan, i Nyan den 31 maj 2022. Vid den tiden hade Åland alltså bommat delmålet på 10 procent med två års marginal. Nu har det gått tre år till utan framsteg. Förre infrastrukturministern Christian Wikströms (Ob) kuppartade försök att freda ett stort område kring Bogskär söder om Åland slutade i fiasko: det var frågetecken kring hans uppsåt och tillvägagångssättet, landskapsregeringen undanröjde beslutet, ministern fick sparken, Ålands natur och miljö överklagade undanröjandet och dramat slutade i Högsta förvaltningsdomstolen, som avvisade överklagandet. Det blev inget naturreservat vid Bogskär – bara ett utdraget politiskt och juridiskt drama.
Det är ett massivt misslyckande och hyckleri att vi ålänningar inte har kommit längre med att skydda våra vatten och vår skärgård. Beror det på någon vanföreställning att det är en stor uppoffring, att skyddsstatusen medför förbud att trafikera med båt eller fiska till husbehov? Det stämmer inte ens. Både landskapet och privata vattenägare har allt att vinna på att inte bara prata om våra vackra vikar och fjärdar, utan göra något på riktigt för att bevara dem. Lyssna på David Attenborough:
”Efter att ha levat på den här planeten i nästan 100 år förstår jag nu att den viktigaste platsen på jorden är inte på land, utan i havet.”
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
