Mariehamn på väg mot fyrkantig blockpolitik
I stadspolitiken är tonläget gällare, oförsonligare och mer elakt än det varit på mycket länge.
Till en del är det kanske bara att förvänta med ett nytt fullmäktige med många nya ledamöter, och med en ny politisk konstellation både i stadspolitiken och i lagtinget.
Det betyder inte att det är bra.
Plakatpolitik och slagord är gott och väl i valkampanjer då det är det viktigt att berätta för väljarna exakt vad man vill, gärna också hur man vill göra det (även om den biten brukar bli lite luddig).
Efter val gäller det att göra det man kan, och det är inte alls samma sak.
Politikens konst är att åstadkomma saker genom kompromisser, små steg i taget. Inget parti i Mariehamn har ensam majoritet, så det krävs att man samarbetar med någon om man vill få något till stånd.
Det är inte så mycket sånt just nu, annat än att man kan säga att högerpartierna än så länge håller en enad front i sparfrågor (så länge man inte kommit till de konkreta sparförslagen). Socialdemokrater och Liberaler misslyckas skändligen att göra politik av de områden där man faktiskt är överens, till exempel kring sparförslagen för bildningssektorn.
Den oförsonliga tonen i stadspolitiken och polariseringen mellan höger och vänster må vara tillfredsställande om det inger någon en känsla av att stå på barrikaderna och kämpa, men det ger inga resultat.
Mycket hellre skulle man se en dialog, ett finslipande och nötande och ett kompromissande.
Kanske är det helt fel av en journalist att beställa, men det kunde gärna vara lite tråkigare.
Om inte regeringspartierna lyckas lugna ner stämningen i staden kommer snart den uppskruvade tonen att smitta av sig på stämningen och sammanhållningen i landskapsregeringen. I landskapspolitiken finns än så länge ett momentum, en rörelse framåt som känns lovande.
Ska den hålla i sig behöver man akta sig för att i Mariehamn cementera en blockpolitik som bara leder till hårda ord och inga resultat.
Både Liberaler och Socialdemokrater har i olika forum hävdat att motparterna ”slaktar välfärden”.
Väldigt starkt värdeladdade ord som man kastar på sina motståndare har ett fel. Om de är bara aningens aning överdrivna så blir det fånigt.
Tänk på det.
