DELA
Foto: Privat
Rådhuset med den gamla ingången mot Stora gatan. Foto: Privat.

Mariehamn måste ha en plan för rådhuset

Mariehamns stads velande kring rådhuset är anmärkningsvärt. Huset förtjänar en renovering och nya inneboende.

Snart sätter Eriksson Capital spaden i marken för sitt stora byggprojekt i centrum. För att få tillstånd till det har man gått med på att bygga in det gamla telegrafhuset i sin nybyggnation. Också Ömsen närmar sig startgroparna för sitt centrumprojekt, efter en flera år lång diskussion om i vilken utsträckning det så kallade Boreniuska huset ska bevaras – eller inte bevaras.

Några hundra meter bort, på Storagatan 14 i en lite mer lummig del av staden, står det k-märkta rådhuset, ett av stadens allra äldsta bevarade hus. Byggnaden blev klar 1876 och har haft många gäster genom åren. Det senaste användningsområdet var daghem – en verksamhet som flyttades 2018 för att byggnaden inte ansågs vara lämplig.

 

Från utsidan ser det fint ut, men enligt stadens utredningar behöver huset renoveras för uppskattningsvis en halv miljon euro. Infrastrukturnämnden, den nämnd som har arbetat med frågan vad som ska hända med huset, har tidigare försökt hitta hyresgäster och även efterlyst lämpliga intressenter som kan ta ansvar för huset eller som kan renovera det tillsammans med staden och ge huset ett publikt liv. När det till sist inte gick valde nämnden istället att föreslå en försäljning, ett beslut som ligger hos stadsstyrelsen.

I veckan fortsatte turerna kring rådhusets framtid. Nu vill bildningsnämnden i Mariehamn att staden utreder om huset skulle kunna användas som… daghem.

 

Och så slöts en något märklig cirkel. För förslaget om att återuppta daghemsverksamhet har funnits tidigare, även förslaget att sälja huset. Vad som däremot är slående är den inkonsekvens som präglar frågan om husets framtid – och det faktum att inget görs åt skicket medan beslutsfattarna velar.

Det är inte beslutsfattarna under den här mandatperioden som allena ska stå till svars för hur frågan har hanterats. Det verkar koka ner till att stadens beslutsfattare under en lång tid har prioriterat andra saker än att göra något av huset – ens att hålla det i skick.

För staden ställer tuffa krav på andra vad gäller bevarandet av (andra) k-märkta hus. Och även om rådhusets fasad står kvar så blir ju ett oanvänt hus i stort renoveringsbehov i bästa fall en kuliss, i värsta fall ett skelett.

 

Oavsett vilket förslag man väljer att jobba vidare med så borde staden först och främst betala sin renoveringsskuld till rådhuset.

Rådhuset förtjänar ett bättre öde än att sakta falla samman medan stadsledningen funderar på vad det är bäst lämpat för.

Svårare än så är det inte.

Tack för att du väljer Nya Åland!

Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.

Välj belopp