DELA
Foto: Greg Rakozy / Unsplash
I den antropocentriska eran är det dags att människan axlar ansvaret för jordklotets överlevnad.

Människoväldet har satt planeten ur kurs

Endast tre procent av jordens landmassa har inte berörts av människans framfart. Vi har påverkat vår värld till den grad att vi till och med förflyttat jordens rotationsaxel. Allt fler forskare hävdar nu att vi befinner oss i Antropocenen, människans epok.

För cirka 12 000 år sedan stabiliserades klimatet nog för att skapa utrymme för blomstringen av den mänskliga civilisationen. Den eran har kommit att kallas Holocene, en geologisk tidsperiod som varit en Guldlock-era för oss. Denna trygga famn har vi nu själva valt att lämna genom att skövla, utnyttja och förorena.

 

Under vår relativt korta tid på jorden har vi inte bara tagit största delen (97 procent) av landarealen i besittning och decimerat både ekosystem och djurliv, utan också genom storskalig användning av fossila bränslen orsakat en klimatkris.

I veckan kom nyheten om att den globala upphettningen, som lett till att glaciärer smält, har ändrat jordens rotationsaxel. Smältningen av glaciärer gör nämligen så att materia fördelas annorlunda över planeten och det leder till att nord och sydpolen rör sig i en ny riktning. Studien som gett upphov till rubrikerna konstaterar att även vår konsumtion av grundvatten lett till jordtiltningen. De senaste femtio åren har vi pumpat upp 18 biljoner ton grundvatten utan att det blivit ersatt. Det betyder att vatten som länge flutit långt ner under jorden nu strömmar fritt mestadels ut i havet – vilket bidrar till mer materiafördelning.

 

Den svenska hållbarhetsforskaren Johan Rockström, som är en av upphovsmännen bakom teorin om de planetära gränserna, konstaterar i trailern till en ny Netflix-serie att vi befinner oss i en ”ofattbar situation där vi första gången måste överväga risken av att destabilisera hela planeten”.

I hans forskning har han presenterat nio gränser som vi måste hålla oss inom för att jorden ska kunna fortsätta vara en trygg famn för oss att frodas i. Åtminstone fyra av dessa gränser har vi redan passerat. Dessa är förlust av biodiversitet, skadliga landförändringar, obalans i näringscykler och så förstås klimatförändringen.

 

Den senaste tiden har nyheterna om klimatkrisen – och vad politikerna ämnar göra åt den – haglat tätt. Efter långa förhandlingar klubbade EU på onsdagen en ny klimatlag. Enligt den ska unionen vara klimatneutral till år 2050 genom att minska koldioxidutsläppen med 55 procent jämfört med nivåerna år 1990.

Inför president Joe Bidens internationella klimatmöte förra veckan var det flera länder som visade framfötterna. Bland annat Storbritannien har förbundit sig till att minska sina utsläpp med 78 procent jämfört med 1990-talets nivåer. Värdlandet USA gick inför en utsläppsminskning med 50–52 procent till 2030 jämfört med 2005 års nivå.

 

Organisationen Climate Tracker, som håller koll på hur världens utsläppsminskningar förhåller sig till Parisavtalet, konstaterar att vi nu närmar oss målet men att det finns fortfarande en lång väg att gå.

”Vi börjar nu se den typ av klimataktion som världen behöver för att kunna hålla nere uppvärmningen under 1,5 grader”, säger Niklas Höhne på New Climate Institute.

Samtidigt rapporterar den europeiska meteorologiska stationen Copernicus att 2020 var ett av de tre varmaste åren man hittills uppmätt.

 

Det har sagts tidigare. Och det tåls att sägas igen. Vi befinner oss i ett planetärt nödläge. Och vi har bara oss själva att skylla.

Mannen som gett naturen röst via otaliga trollbindande dokumentärer, David Attenborough, ger en kommentar i den nya Netflix-filmen om de planetära gränserna.

”Det är en fantastisk tid att leva, men det bär med sig ett stort ansvar.”

I den antropocentriska eran är det dags att axla det ansvaret.

Tack för att du väljer Nya Åland!

Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.

Välj belopp