Människan: herre över världen?
Maj månad var den varmaste av sitt slag någonsin uppmätt i Finland. Och den tilltagande klimatförändringen sätter historien om den mänskliga civilisationen under lupp.
Vi utgör 0,01 procent av den totala massan på jorden, men lever ändå som herren på täppan.
Det var en gång en forskare som intervjuade en manet och frågade om hur världen uppstått. Ivrigt förklarade maneten evolutionens gång, från en-celliga organismer till kronan på verket: maneten själv.
Maneten ansåg att denne var kulmen på utvecklingen, att hela historien om världen lett upp till dess födelse. Maneten var meningen med allting.
Det låter irrationellt. För vi pratar om en manet. Som ju i en människas ögon omöjligtvis kunde varit grädden på moset i den evolutionära och mytiska sagan om världens uppkomst och mening.
För det är ju människan. Eller?
Den frågan ställer sig Daniel Quinn i den filosofiska romanen ”Ishmael”, som granskar myten bakom civilisationens framfart och mänsklighetens öde, en myt som onekligen också lett till den ekologiska världens förfall.
”Det finns inget fundamentalt fel med människor. Om de blir givna ett narrativ som placerar dem i harmoni med världen, då lever de i harmoni med världen. Men om de blir givna ett narrativ som sätter dem i disharmoni med världen, så då lever de i disharmoni. Är de givna ett narrativ där de är herre över världen, så då kommer de bete sig som herrar över världen. Och blir de givna ett narrativ där världen är en fiende att besegra, då kommer de kriga och en dag kommer fienden oundvikligen ligga blödande vid deras fötter, såsom världen ligger idag”, skriver Quinn.
Maj månad var den varmaste månaden någonsin uppmätt i Finland. En fortsättning på trenden med temperaturrekord världen över, både vad gäller år och månader. Det är en het och synlig påminnelse om den människoorsakade klimatförändringen. The Guardian har en visuell kalkylator som tickar fram siffrorna på de fossila bränslekällor som går upp i rök samtidigt som de värmer upp vår atmosfär. Sedan jag föddes för 28 år sedan har vi förbrukat över 857 miljarder oljetunnor. Det är tillräckligt för att fylla upp Döda havet 7,5 gånger. På det nuvarande spåret så kommer vi spräcka koldioxidbudgeten och kryssa av två graders global uppvärmning om fjorton år och 194 dagar. Då kommer jag vara ungefär 42 år gammal.
I veckan publicerades en studie som för första gången kartlagt vikten av varje levande organism på jorden. Enligt den så omfattar vi, 7,6 miljarder människor endast 0,01 procent av alla levande ting. Men vi har effektivt utplånat 83 procent av alla vilda däggdjur samt hälften av alla plantor. Idag utgörs 70 procent av allt fågelliv på jorden av fjäderfän för mänsklig konsumtion. 60 procent av alla däggdjur i världen är boskap.
Människan har haft en så djup, global och långtgående inverkan på jorden att forskarna konstaterar att vi lever i en helt ny epok kallad ”antropocenen” – den influerad av människan.
I Daniel Quinns roman är det en gorilla som undervisar en uppgiven miljöaktivist. Han konstaterar att den kulturella myten vi byggt vårt samhälle på är att människan föddes för att göra världen till ett paradis, där en vackrare värld och en mer bekväm livsstil hägrat bakom varje ny uppfinning och teknologisk utveckling. ”Men tragiskt nog föddes han operfekt. Och så blev människans paradis förstört av dumhet, girighet och kortsiktighet.” Så lyder myten.
Men sanningen är att vi bara är en art bland miljoner, inkluderat maneter och gorillor. Och kanske behöver vi ta ner människan från piedestalen så att vi på riktigt kan skapa ett paradis. För det håller på bli förfärligt ensamt och varmt på täppan.
