SÖK
MENY
Månen har återfått sin dragningskraft
Det pågår en ny kapplöpning till månen.
Men varför vill vi åka till månen igen, snart 50 år efter första gången?
Den första kapplöpningen till månen tog sitt avstamp i kalla kriget. För att hävda sin särställning som supermakter tävlade USA:s astronauter och Sovjetunionens kosmonauter om att bli först ut i rymden (Sovjets Gagarin) och först på månen (USA:s Armstrong).
USA:s Apolloprogram lyckades skicka sex bemannade farkoster till månen, men efter 1972 när Harrison ”Jack” Schmitt, som den senaste människan, gick på månen svalnade intresset för vår närmaste granne i rymden.
Men nu har månen återfått sin dragningskraft.
Det finns flera argument för att återigen försöka ta sig dit. Men det kanske viktigaste argumentet är det emotionella.
Rymden väcker vår fantasi. Och månen är det mest konkreta med rymden. Var du än befinner dig i världen går det att se månen vilket gör att alla människor har en relation till vår rymdgranne.
I populärkulturen uppmanas vi att drömma om det outforskade och rymden blir således den sista utposten för vår fantasi. Rymden är gränslös. Och väldigt få människor har fått chansen att uppleva hur det är. Att kunna titta upp mot himlen och föreställa sig en annan värld skapar en fascination som snarare gör det oförståeligt att vi människor inte har åkt dit flera gånger.
Människor som vill spränga barriärer har alltid drivit utvecklingen framåt. Och rymdprogrammen ligger bakom innovationer som vi i dag tar för givna. Satelliter som används för direktsändningar, att orientera sig via GPS och förutspå framtida väder är tack vare vår strävan till att utforska rymden. Även flera material har tagits fram för att klara av de tuffa förhållandena utanför vår atmosfär.
Men månen har de senaste åtiondena fått konkurrens. Tanken på att kolonisera Mars är nästa steg i vår fantasi, och det verkar inte ligga bortom framtidens horisont. Månen blir också ett naturligt steg mot Mars.
På Mars ska de människor som vill resa längre än någon tidigare har gjort skapa både syre, vatten och mat på konstgjord väg för att lyckas överleva. Att testa allting närmare jorden är en bra idé, och en orsak som ytterligare befäster vår strävan att åter studsa på månens yta.
Den stora skillnaden är att det inte bara är länder som driver rymdresandet framåt. Nu är privata företag starka aktörer i den nya kapplöpningen till månen. Elon Musk, grundaren av elbilföretaget Tesla och initiativtagaren till Hyperloop, driver också Space X.
Space X har som mål att skicka människor i omloppsbana runt månen redan 2018, och har också planer på att fortsätta bygga en efterfrågan för rymdturism. Det kan tyckas kostsamt att ett privatägt företag är intresserade av rymdresor som uppenbarligen inte ger tillräcklig avkastning i direkta inkomster. Men orsakerna är de samma som för USA och Sovjet för 50 år sedan.
En av de främsta är publicitet. Att återigen väcka människors drömmar om rymden, och på längre sikt övertyga vanliga människor om att en dag kunna åka ut i rymden lockar väldigt många.
Ett flertal privatpersoner har redan köpt sina biljetter till rymdprojekten för dyra pengar, även om de inte är klara för avfärd än. Det vittnar om människans vilja att utforska obruten mark.
Och rymdresor är en kittlande tanke. För de flesta av oss har någon gång blickat ut mot månen och någon gång tänkt på vad som finns där uppe.
