Maktkoncentration och mångfald i media?
Ska två tidningar nu bli en? Den frågan ligger inte på agendan om man får tro Anders Wiklöf, potentiell köpare av en stor post ÅTT-aktier.
Vad betyder det här?
Det är den fråga som just nu sysselsätter de bägge tidningshusen på Åland. Vad betyder det att en stor aktiepost i ÅTT är till salu, vad betyder det att Nyans storägare Anders Wiklöf nämns som köpare, vad är avsikten, vart ska vi hän?
Det är inget att sticka under stol med att det finns en oro, helt klart på Nya Åland och högst sannolikt på tidningen Åland. Vi har vant oss vid en situation där konkurrensen mellan våra företag och tidningar utgör vardagstryggheten, den fasta grund vi varje dag får stångas mot.
Den balansen vacklar om samma storägare, en eller flera, kontrollerar bägge tidningarna
Det är oroande att ägandet i åländska media med denna manöver koncentreras till en person – Anders Wiklöf. Inte för att han skulle tillhöra ondskans axelmakter. Inte för att han varit en dålig ägare till Nya Åland, tvärtom. Inte ens för att han skulle ha för avsikt att göra några stora förändringar i medialandskapet.
Det är principiellt illa för att han får för stor makt på för många ställen.
Vi vet ännu inget bestämt om vad avsikten är med köpet. Vi vet bara att vi hamnat in i en situation där Nya Åland riskerar bli en bricka i ett spel där vi inte känner till reglerna och inte vet var målet ligger. Det känns inte riktigt bra.
Å andra sidan har alla bolag ägare. Det är inte själva ägandet som är problemet, utan hur ägarna använder sin makt. Nya Ålands erfarenhet av Wiklöf Holding som storägare är enbart positiv, men samma goda ägare i två livligt konkurrerande bolag gör läget komplicerat på många plan.
Ett inte orimligt antagande är att det är maktkampen inom Ålandsbanken som tagit steget ut i nästa företag, som råkar vara själva den åländska nationaltidningen. Den sfär som hittills kontrollerat ÅTT domineras av den ursprungliga ägarfamiljen, och man har hållit en starkt nationalistisk och konservativ linje som också påverkat tidningens redaktionella innehåll.
Rapporteringen i tidningen Åland om ÅAB-Ömsen-affärerna har starkt färgats av vad man tycker är bra för Åland, och man har attackerat Wiklöf, Konstsamfundet och Aktia som oåländska och farliga för samhället.
Låt mig för tydlighets skull säga detta: Om irritationen över den rapporteringen, även om den varit mycket vinklad, är orsaken till företagsköpet, då är det inte bra. Varje försök från Wiklöf-sfären att tysta kritiska mediaröster genom ett stort ägande måste fördömas om man ska fortsätta som journalist med hedern i behåll. Så vill inte Nya Åland ha det. Detta sagt i full vetskap om att Wiklöf inte använt sin ägarmakt på det sättet i Nya Åland.
Nu får vi se tiden an. Så småningom lär väl upplösningen komma.
Vi som jobbar på Nya Åland har bara en lojalitet, och den är till våra läsare och till oss själva som yrkesmänniskor. Nya Åland grundades för att ge det fria ordet på Åland svängrum, och det är den enda fana vi vill hålla högt.
Och kanske vi får påminna om att det inte är Wiklöfs fel att nationaltidningen är till salu.
