Lyssna på missnöje från trogna kunder
Missnöjet bland ålänningarna känner inga gränser just nu över Viking Lines prishöjningar och påstått usla service, bokningssystem och dåliga mat.
Precis som med Tallink-Silja för ett par år sedan, och Eckerö-linjen tidigare har man hamnat i en ond spiral där alla försök att förklara eller ställa till rätta bara tycks borra rederiet djupare ner i missnöjesgropen.
Den åländska marknaden och den åländska debatten är förvisso av rätt marginell betydelse för Viking Line som helhet. Det är inte på de åländska resenärerna rederiet gör sina pengar, men när det gäller specifikt Rosella finns ändå skäl att ta kritiken på allvar och seriöst fundera hur man ska bemöta sina trognaste stamkunder, ålänningarna, utan att de känner sig illa behandlade.
Det ska sägas direkt att de prishöjningar som nu införts, även om de kan kännas blodiga för den som i princip åkt gratis hela sitt liv, ändå lyft biljettpriserna till en högst blygsam nivå om man jämför med sjötransporter i andra regioner.
Vi betalar inte vad det faktiskt kostar genom biljettpriset, vilket fortfarande betyder att det är ombordhandeln som finansierar de billiga transporterna. Precis som det åländska skatteundantaget var tänkt att fungera.
Det som Viking Line och andra rederier kanske behöver överväga är att den typ av billighetsbespisning som var gott nog på 1960-70-talen helt enkelt inte håller måttet längre, särskilt inte om den inte ens är billig.
Köttbullar och mos är okej i en cafeteria, men kanske inte pulvermos och industribullar av diskutabel kvalitet. Uppenbarligen är inte relationen mellan pris och kvalitet den rätta i dag, och då finns det faktiskt inget annat för säljaren att göra än att konstatera att kunden har rätt.
Viking Lines vd Mikael Backman sade tydligt ifrån att Rosella inte kommer att fortsätta på rutten Mariehamn-Kapellskär om trafiken inte blir lönsam. Därav höjda priser och ändrade rutiner. Vackert så, om man inte samtidigt i saneringen kastar ut barnen med badvattnet och står där utan kunder.
