Ett åländskt barn idag kan ha cirka 500 leksaker. För 100 år sedan var den siffran mellan ett och fem. Samtidigt säger forskningen att de bästa leksakerna är de som barnen själva gör till leksaker – tänk pinne. Med det som bakgrund, hur ska vi riktigt tänka med sommarens alla kalas och presenter?
Tio euro här, tjugo euro där. Sommartid är barnkalastid och till det förväntas presenter. Det suckas i lunchrummet när det kommer på tal. ”Det blir ju typ 150 euro i året totalt”, utbrister en kollega.
Kanske en actionfigur, en leksaksbil, en burk med playdoh. Några glitterpennor, klistermärken, en hajpad katt i ett ägg som man köper i blindo för att samla en hel kollektion (där risken är överhängande att man istället råkar köpa 10 identiska). Absolut uppskattade i stunden, men det är ytterligare en sak som ska lassas in i de överfyllda lekrummen.
2026 uppskattas den globala försäljningen av leksaker nå 136 miljarder dollar. Mellan 2026 och 2030 förväntas den globala leksaksmarknaden växa årligen med över 2 procent. Marknaden utgörs förstås inte bara av produkter riktade till barn. Det snabbast växande kundsegmentet är faktiskt de över 15 år. Tonåringar och vuxna köper samlarleksaker, spel, nostalgiprylar och hobbybaserade leksaker. Det är fint att se att aspekter av lek och kreativitet kan bibehållas till vuxen ålder.
Men det är fortsättningsvis barn under 10 år som är den största tilltänkta kundgruppen. De har ju sällan allt för mycket pengar att röra sig fritt med, så produktvalen hänger på önskelistor och de vuxnas preferenser.
Barn vill ha mycket. Det hör liksom till. De dras till allt glittrigt, roligt och nytt. Generationen före oss berättar om den där ena dockan de hade, favoritspelet, den där fina klänningen som handsyddes för födelsedagen. Så är det inte riktigt idag.
Ett genomsnittligt svenskt barn i åldern 3–5 år har idag 536 leksaker. För 100 år sedan låg siffran på mellan en och fem.
Psykologen Oliver James, som skrivit boken ”Love bombing”, säger det vi ju redan egentligen vet: barn behöver inte en massa leksaker.
”De flesta barn behöver ett övergångsobjekt, som den första nallebjörnen som de tar med sig överallt. Men allt annat är ett socialt genererat behov”, säger han i en artikel på BBC.
Från ett barnpsykologiskt perspektiv har han en aversion mot väldigt nischade leksaker som ofta marknadsförs mest. En färdigt utvecklad produkt, ofta inspirerad av en populär karaktär eller film, har nämligen ett begränsat användningsområde. För barns utveckling rekommenderas istället leksaker med någon av dessa tre egenskaper; socialt värde (möjliggör lek med andra), mångsidighet (något som kan byggas till många olika saker) och hållbarhet (något som håller länge).
Men den bästa leksaken är faktiskt det som barnet själv gör till en leksak. Det kallas att ”kolonisera föremål”. Det sker när en gammal glasskartong blir en båt, när en skål blir en trumma eller en soffa blir en koja. Vi som umgås med barn vet att en pinne kan förvandlas till vad som helst i en lek. Det brukar heta att ”bara fantasin sätter gränser”. När det kommer till barn och vad de kan göra till lekting stämmer det verkligen.
Så hur ska man då tänka med presenter och leksaksfixering nu i kalasens och semesterns högsäsong? Det är förstås ett väldigt personligt val som styrs av många faktorer, både när det kommer till förälder och barn. Men det är värt att ha i åtanke att 80 procent av alla leksaker som produceras slängs bort och att det går att uppmuntra till annat tänk. Här saxat ur en inbjudan till ett av många sommarkalas: ”Barnet är förtjust i blommor, accessoarer, choklad och böcker. Second hand är väldigt fint och bra”. En kollega tipsar om att bidra till en fond för barnet, för att skapa en ekonomisk buffert för framtiden. Det finns också upplevelser, äventyr och sommarevenemang att bjuda in till. Överlag verkar de bästa leksakerna och presenterna vara de som vuxna engagerar sig i tillsammans med barnet.
Hajpade leksaker är roliga, men nog har någonting slagit fel i kommersen när man mot sin vilja råkar ha ett rum belamrat med identiska kattleksaker födda ur blindköpta plastägg. Bättre då med tio snygga pinnar?
