DELA
Foto: Jonas Edsvik

Lönande stöda det åländska musiklivet

Det meddelas från den åländska musikinstitutionen Husbandet att den långlivade orkestern för funktionsnedsatta fått en stödförening och ska göra en musikvideo.
Det föranleder uppmuntrande tillrop – men också tankar om det åländska musiklivet i stort.

”Det ger oss något att sikta på”, säger Kaj Backas, stödföreningens ordförande till tidningen Åland, på tal om de bidrag från sponsorer och Åland 100 som ska möjliggöra videon. Det är lätt att leva sig in den känslan.

För vi är många som spelat musik på fritiden, hängivet, sedan unga år. Det finns få – om ens några – aktiviteter som kan mäta sig i kreativ, spontan kraft med fritidsmusicerandet. Så många lidelser möts, särskilt för de unga: rytmerna, tonerna, det egna uttrycket, bekräftelsen, den sociala gemenskapen, framträdandets magiska pirr – och så chanserna till ett kommersellt genombrott ovanpå det.

Villkoren för denna magi har dock drastiskt förändrats. Här finns just nu en möjlighet för samhället att hjälpa till. Särskilt på Åland.

 

Den som på sjuttiotalet var femton år och spelade i ett band hade världen som ett öppet ostron framför sig. Ens musik kunde ju ”slå”: man kunde bli upptäckt av ett skivbolag och ge ut en platta. Med lite tur och begåvning fanns sedan möjligheten att bli spelad i radio och få en hit: då väntade möjligheten till försörjning i form av skivförsäljning.

För skivförsäljningen var, före interneteran, springbrunnen som vattnade hela den musikaliska trädgården. Skivbolag fanns det många av, eftersom avanserna kunde bli avsevärda om man fick ett framgångsrikt album. Man hade till och med råd med att låta kontrakterade artister ”växa till sig” genom ett par skivor, i förhoppningen om att genombrottet en dag skulle komma och göra alla rika. Det gjorde musikutbudet rikt och oförutsägbart, vilket ledde till ett intensivt musikintresse hos publiken, vilket ledde till fler köpta skivor och så vidare i en god spiral. Som grädde på moset fanns också det flitiga spelandet på små och stora musikställen, vilket eldade på kreativiteten hos musikerna och underhöll en stor publik.

Musikutövandet var för många unga över hela världen en väg ut ur fattigdom, depression och hopplöshet. Det svetsade samman de uppväxande och gav dem en glädjefylld mening med hela livet. Genom musiken kunde man uppfylla sina drömmar.

Men det var då det.

 

Musiklivet är numera en öken. Alla kan visserligen göra goda ljudinspelningar på sina datorers hemstudioprogram, men till vilken nytta? Ingen köper längre skivor och ingen ”slår” längre genom att bli hörd i radion. Den enda möjligheten för unga artister att göra karriär i dag är att bli sedd i utseendefixerade tv-program.

Musiken har utarmats därefter: nutidens hitlåtar bygger nästan alltid på samma fyra ackord, i olika hyperproducerade utstyrslar. Och få är ställena där unga musiker kan framträda. En enorm kreativ potential för unga håller på att försvinna.

Kunde man få uppmuntra de styrande att uppmärksamma detta? Låt PAF-pengarna regna över Medis och Musikinstitutet, uppmuntra de unga musikerna till att bilda studiecirklar eller musikföreningar och ge frikostiga bidrag till konsertarrangörerna!

När nu coronapandemin hoppeligen går mot sitt slut kan man hursomhelst räkna med att efterfrågan på livemusik kommer att bli stor på de återöppnade restaurangerna. Ålands hundrårsjubileum ger säkert ytterligare möjligheter (och det finns redan planer på en mångfald av evenemang) – men låt dem bara bli startskottet.

 

Så snälla politiker: slösa med musikinvesteringarna. Låt Husbandets sponsorer bli ett föredöme, för åländska musiker är alla som Husbandet och behöver något att sikta på.

Avkastningen kommer att bli kreativa, aktiverade och lyckliga medborgare. Och Åland skulle framstå som ett kulturellt föredöme.

Att stödja de ungas musikintresse är nog bland det mest lönande ett samhälle kan göra.

Tack för att du väljer Nya Åland!

Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.

Välj belopp