DELA
Foto: Jonas Edsvik
Det är lätt att glömma bort att Mise är en verksamhet som ambitiöst försöker uppfylla både nationella och lokala avfallsvisioner och mål.

Liten risk för joxit i Jomalas Misestrid

I Jomala har en strid om kommunens roll i Mise blossat upp. Ålands framtid och Obunden samling vill till skillnad från de övriga partierna utreda möjligheten att lämna avfallsmyndigheten. Det har skapat synbar irritation i kommunalpolitiken.

Kommunstyrelserepresentanterna Jörgen Strand (MSÅ), Carina Aaltonen (S), Sandra Listherby (Lib) och Marie Skogberg (C) försvarar på insändarplats i fredagens Nya Åland Jomalas Misetillhörighet.

Tidigare har också kommundirektör Christian Dreyer tillsammans med Strand på insändarplats poängterat att kommunen har förbundit sig att vara med – även om man lämnar får man betala sin del av notan fram till 2027, uppskattningsvis tre miljoner euro.

 

Men Misemotståndarna har argumentationen klar. Det är för dyrt (kostnaderna för privatpersoner har stigit med över 400 procent sedan Mise bildades), det går att göra bättre i egen regi och majoriteten av partierna gör sitt yttersta för att slippa ta tag i frågan. Nu vill de att kommunen frågar kommuninvånarna – en enkätundersökning borde utformas för att ta reda på vad medborgarna faktiskt vill med sin avfallshantering, tycker Ålands framtid.

Argumentationen påminner om ett utträde som skapade stor uppståndelse på världsscenen. Även om det är en väldigt uttjatad liknelse så är det svårt att låta bli att dra parallellerna till brexit.

Vi kan bättre själv, vi har för lite att säga till om och nu ska vi fråga folket men utan att presentera ett tydligt alternativ.

I det här fallet blir det förstås joxit.

Problemet med en enkätundersökning där man kan säga ja eller nej till något, utan att veta hur alternativet ser ut är att människor är mer benägna att säga nej. Därför krävs att man tar fram ett realistiskt alternativ till dagens avfallshantering för att få en rättvis jämförelse i en sådan undersökning.

 

Mise är dessutom en myndighet som det, tyvärr, är lätt att klanka ner på. De flesta förstår inte till fullo vad den gör (undertecknad sällar sig till den skaran), men det man ser är räkningarna i postlådan och de standardiserade modellerna som gör att alla inte alltid får precis det man vill ha. Det är lätt att glömma bort att Mise är en verksamhet som ambitiöst försöker uppfylla både nationella och lokala avfallsvisioner och mål.

Med det sagt finns säkerligen kritik mot myndigheten som är befogad. Det måste finnas en viss förmåga att anpassa sig till människors behov eller önskemål för att inte skapa onödig irritation och därmed stärka joxitförespråkarnas plattform.

 

Avfallsfrågor är inga enkla saker. Det är ett område som ständigt utvecklas och där kravbilden förändras vilket i grunden är en bra sak. Vi måste bli bättre på att ta hand om vårt avfall, vi måste bli bättre på ett cirkulärt tankesätt.

Det finns en annan något uttjatad referens som visar hur långt vi har kommit i synen på avfall och sopor: i en instruktionsfilm om sjövett från 1964 som sändes i SVT fick tittarna tips på hur man kunde förhindra nedskräpningen av skärgården. Genom att tynga ner sina soppåsar med stenar och sänka dem på djupt vatten så slapp man de nedskräpade stränderna. Ännu bättre var att bränna soporna i hamn, är filmens naturfrämjande budskap. Det är förstås övertydligt, men det visar att vår inställning till avfall ändras med tiden. I framtiden kommer det att ställas ännu högre krav på vår förmåga att ta hand om vårt skräp.

Ett annat, lite mer dagsaktuellt, exempel är den nya avfallslagen (blankettlag på Åland) som också kan komma att gälla här från och med sommaren. Då behöver de kommuner som inte är anslutna till Mise se över sina egna system och med stor sannolikhet komplettera dem vilket påverkar kostnaderna för avfallshanteringen. Huruvida lagen träder i kraft också på Åland är inte fastställt än, men besked väntas inom kort.

 

Mise är en betydelsefull aktör i den åländska avfallshanteringen, den är också en tacksam hackkyckling. Men Mise ägs av medlemskommunerna, det måste med andra ord gå lättare att påverka det man är missnöjd med inom organisationen istället för att bara hota med att lämna den.

Vad man istället borde lägga energin på är en fortsatt satsning på avfallshantering som den framtidsfråga det är. Då är fler kommunspecifika lösningar knappast vägen framåt.

Tack för att du väljer Nya Åland!

Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.

Välj belopp