DELA
Foto: <07_Bildrubrik>HUR HÖGT? Stadsplaner kan låta tråkigt, men de engagerar både politiker och boende. Skall man bygga högt, skall man bygga tätt, vem får bygga och varför. Senast hamnade Liberalerna och Socialdemokraterna i minoritet i stadsfullmäktige när det röstades om antal våningar på Villagränd. Faksimil från Nya Åland 1 oktober.

Litar politikerna inte på stadens tjänstemän?

Vad gör vi med tjänstemän när våra politiker kan och vet allt? Eller som stadsdirektör Barbara Heinonen uttryckte det på stadsfullmäktiges möte senast: Litar man inte på våra tjänstemän?

Det som diskuterades var området mellan Bussplan och Hotell- och restaurangskolan, hur mycket där kan byggas utöver det som redan finns.

På hörntomten Strandgatan – Villagränd vill ägarna bygga två bostadshus i sex våningar. Generalplanen säger 3-4 våningar och stadsarkitekt Sirkka-Liisa Wegelius, som har sett på hela området, hade i sitt förslag till fullmäktige 3,5 våningar. Det är en stor ökning av byggnadsrätten från en exploatering på 0,6 till 1,1. Mer finns det inte rum för, eftersom det skall finnas rum också för parkeringsplatser på tomterna. Och gärna några kvadratmeter för människorna som bor där.

Det här tyckte fullmäktige var en bra utgångspunkt. Men sen måste man sätta ett eget fotavtryck i planen. Så hörntomten där ägarna ville bygga sex våningar och stadskansliets förslag var 3,5 höjdes till 4,5. Bara så där, för att man kan.

De som ”kunde” var Moderaterna, Centern, Obunden samling och Ålands framtid medan Liberalerna och Socialdemokraterna höll på stadsarkitektens förslag.

Och vad är felet med beslutet? Det är det man från tjänstemannahåll försökte förklara. När staden planerar, så måste man se till allas intressen. Det skall göras så rättvist som möjligt och i det här fallet konstaterades att en del av tomterna är för små för en högre exploatering.

Och varför inte tillåta en högre exploatering där det finns rum? Det handlar om pengar. Varje kvadratmeter byggnadsrätt är för tomtägaren reda pengar. När exploateringstalet för tomten höjs, det vill säga att byggnadsrätten ökar, så stiger tomten i värde i motsvarande grad.

Utan att tomtägaren behöver göra annat än skriva under en anhållan. Det är vad det handlar om. Plus att det som byggs också skall se någorlunda tilltalande ut och inte störa grannarna, helst inte. Det vill ju alla.

Så vad göra? Har det någon gång diskuterats att ta betalt för byggrätter? En tomtägare, som vill bygga för att sälja eller hyra ut är säkert beredd att betala för rätten, eftersom ägaren får in pengarna när bygget står klart. Och grannen, som inte har rum för nybygge på sin tomt behöver inte känna sig orättvist behandlad. Eller får stan inte göra den sortens affärer?

Alternativet är att ha en plan som ligger fast, som en tillfällig (?) majoritet i fullmäktige inte kan rösta omkull när andan faller på. Det finns en generalplan för hur det kan byggas, var det kan byggas och vad det kan byggas, men den ger enbart riktlinjer. Den är inte fastställd, vilket betyder att den kan kringgås.

Det betyder också att den som är missnöjd med ett stadsplanebeslut som avviker från riktlinjerna inte har något juridiskt hållbart att hänvisa till.

Visst vore det rimligt om de som redan bor, eller som står i beråd att köpa, har en viss uppfattning om hur det ser ut på granntomten om fem år. Nu hoppar politikerna in litet här, litet där och fattar beslut utan någon egentlig linje, annat än att det behöver byggas, vilket det naturligtvis behöver.

Men det hela ger ett aningen amatörmässigt intryck.