Lex Carita avstamp för valårets åsiktsmarkering
Äntligen ett steg framåt i jordförvärvsfrågan. Det har vi det stundande valet i oktober att tacka för.
Sprack landskapsregeringen i torsdags, när man tvingades till en omröstning om den så kallade Lex Carita?
Nej, säger lantrådet Viveka Eriksson (Lib). ”Det innebär att vi har olika åsikt, inte att det finns en spricka.” Vari ligger skillnaden, kan man undra. Särskilt när det rör en så fundamental fråga som jordförvärsrätten och förändringar i tolkning och tillämpning av den.
Nu röstade liberalerna för ett förslag som genom en förordningsförändring gör det möjligt för fysiska personer som saknar hembygdsrätt att köpa och bygga på strandtomter på planerat område.
Det är en helt och hållet nödvändig och vettig förändring, åtminstone om man i framtiden vill kunna locka inflyttare till Åland med höga krav på sitt boende.
Det är inte mera farligt än den praxis som redan finns att man på samma villkor kan köpa hus och tomter utan strand. Det är kommunen som har planeringsmonopolet och alltså helt enkelt kan låta bli att planera i tomtmark där man inte vill ha den.
Omröstningen, den handlar om något annat.
För det första att denna process tagit oerhört mycket för lång tid. Sedan den parlamentariska grupp som tillsattes för att diskutera jordförvärvfrågorna avslutade sitt arbete har det gått nästan en hel mandatperiod, och liberalerna måste inför valet ha något att visa upp i denna fråga. Oenigheten i regeringen är bara en delförklaring, en annan är att ansvarige ministern Roger Eriksson (Lib) helt enkelt inte fått fart på påkarna i frågan.
För det andra är detta en fråga där Centern behöver markera avstånd. Under den gångna mandatperioden har mycket få frågor förts till omröstning. Investeringsstöd till jordbruket är en, jordförvärvsfrågan den andra.
Ändå från början har det varit givet att Liberalerna vinner varenda omröstning i regeringen. Det står 4–3, och den enda orsak som finns att rösta om en given utgång är att man känner behovet att markera sin ståndpunkt.
I detta sena skede kommer landskapsregeringen inte att spricka, men stunden är kommen att inför väljarna visa var man står, och Centerns kärnväljare står verkligen inte för en uppluckring av jordförvärvsreglerna.
Den väg Centern vill ta, en lagändring, är om möjligt ännu långsammare än sittande regering varit i frågan. Det skulle ta en ansenlig tid till att åstadkomma och skjuta upp ansvaret för genomförandet till nästa lagting. Centern kunde alltså lugnt gå till val utan att behöva ta beslut i frågan.
Beslutet kom för sent, och Liberalerna kunde i kraft av sin majoritet i regeringen för länge sedan ha drivit frågan vidare. Kanske man valt att låta bli för att hålla regeringen samman.
Det har ändå varit Viveka Erikssons stora prestation som lantråd, att detta är den första regering på länge där Centern regerat med samma partners genom fyra år.
Sprickan som inte är en spricka, den är flagghissning från bägge regeringspartier om var man nu står delade inför valet.
Flera sådana är definitivt att vänta.
