Låt skolan vara en mobiltelefonfri zon
Mobiltelefoner i skolan har visat sig både sänka betyg och försoffa eleverna.
Men hur långt vågar man gå med att förbjuda mobiltelefoner i skolan? Bara lektionstid eller också på rasterna?
En studie som London School of Economics and Political Science publicerat i början av 2015 säger att betygen hos elever i skolor med mobilförbud steg med 6,4 procentenheter efter att mobilförbudet införts. Man har jämfört skolor med och utan mobilförbud och följt elevernas resultat från 11 till 16 års ålder.
Det man märkte var att speciellt lågpresterande elever förbättrade sina resultat efter ett mobilförbud. För redan högpresterande elever var skillnaderna inte lika tydliga.
Det känns som en självklarhet att elever inte ska behöva ha sina mobiltelefoner under skoltid. Skolan ska tillhandahålla de digitala verktyg som behövs för undervisningen. Om inte annat så av demokratiska skäl. Det säger sig själv att mobiltelefoner tar bort en del av koncentrationen, speciellt hos elever som annars kan ha svårt att koncentrera sig på undervisningen.
Handen på hjärtat, hur många vuxna klarar av att hålla sig borta från sina mobilapparater när de förväntas lyssna på en föreläsning eller debatt?
Men det handlar inte bara om prestationer och skolresultat. I Bräckeskolan i Göteborg införde man nyligen på prov mobilförbud under skoltid för att barnen slutat leka på rasterna.
– Helt plötsligt har våra elever slutat leka på rasterna. En elev sitter med en mobil i handen och fyra, fem andra tittar över axeln för att se vad som händer på skärmen, säger rektor Monika Blom till tidningen Göteborgsposten.
Det största motståndet i sådana här frågor kommer oftast från föräldrar. Man vill kunna nå sina barn under skoltid.
En bidragande orsak är att många familjer har valt bort den fasta landtelefonförbindelsen, vilket ofta resulterar i att alla familjemedlemmar får varsin mobiltelefon. Barn i lågstadiet som ska ta sig själv från och till skolan behöver ha, för sin och föräldrarnas trygghet, en mobiltelefon ifall nåt händer. Men det utesluter inte att telefonen stängs av under skoltid.
Vi behöver alla ha någon mobilfri zon i våra liv. För oss vuxna är det allt svårare att hitta den zonen. Men kan det inte då vara skolan som blir den mobilfria zonen för våra barn?
De får lära sig att man inte alltid måste vara uppkopplad och tillgänglig.
Vi som närmar oss femtio kastades in i digitalåldern utan att egentligen förstå vad det kan leda till. Utvecklingen har gått så snabbt att vi inte varit beredda på hur mycket smarttelefoner, surfplattor och andra tillbehör kan styra våra liv. Möjligheten att ständigt vara uppkopplad har blivit ett måste.
Med den erfarenhet vi nu har kan vi lära kommande generationer nya vanor. Att de möjligheter som den digitala tekniken gett oss är möjligheter, inte tvång. Att man kan lämna telefonen hemma, stänga av det trådlösa nätverket en stund och umgås i det verkliga livet.
Om vi börjar nu, med att försöka få våra barn att inse det, kanske våra barnbarn får uppleva en skola där det är naturligt att inte ha på telefonen (eller vad man nu har för kommunikationsutrustning i framtiden) under skoltid.
