DELA
Foto: Waldemar Brandt/Unsplash
Vi står nu vid ett vägskäl. Där vi kan välja att återgå till det normala eller gå en ny väg. De beslut vi tar nu, de planer vi visionerar nu, de riktlinjer vi etablerar nu och de pengar vi investerar nu kommer prägla framtiden.

Låt oss aldrig återgå till det normala

Kriser förändrar världen. Det kommer även denna göra.
Men frågan är, i vilken riktning?

 

”Bara en kris, riktig eller påhittad, får till stånd riktig förändring”. Det sade ekonomen Milton Friedman.
Just nu står vi inför en global kris, och antingen tar vi chansen och skapar ett mer hållbart samhälle (på alla plan) eller så fortsätter som vi alltid har gjort. Valet är vårt.

 

”Naturen sänder oss ett meddelande”. Det konstaterade FN:s miljöchef Inger Andersen förra veckan. Liksom många andra virusutbrott orsakades coronaviruset av allt för nära relationer mellan människa och djur. Och sannolikheten för att fler, liknande epidemier, kan ta fart ökar i takt med miljöförstöring och klimatförändringen. För att vara tydlig; det är alltså människans beteende som ökar risken för nya globala pandemier som den vi genomlever just nu.

Ändå finns det en stark vilja att återgå till det normala. Enorma summor pengar pumpas ut för att återställa status quo. Detta trots att det normala är en av orsakerna till att vi har denna kris i dag.

Och det är inte bara risken för globala pandemier som ökar ju mer vårdslös människan blir. Coronakrisen är ett genrep inför den globala katastrof som klimatkrisen innebär.

 

Vi har sett en liknande ”rycka på axlarna”-attityd gentemot coronaviruset som vi sett gentemot den globala upphettningen. Statsledare som USA:s Donald Trump och Brasiliens Jair Bolsonaro har återkommande förminskat riskerna med viruset och hotet från pandemin.

Men majoriteten av världens länder har lyckligtvis nog agerat med massiva åtgärder för att stävja coronakrisen. Och detta med brett medborgerligt understöd för människor över hela världen inser vidden av den potentiella katastrofen. Eftersom viruset är påtagligt och konkret. Människor dör medan jag skriver detta.

Men människor dör och kommer dö också till följd av den förestående klimatkrisen. Människor dör och kommer dö också till följd av den ekologiska utarmningen.

 

”Hotet från klimatförändringen är lika verkligt som hotet från Covid-19, men det verkar långt borta”, säger Mary Robinson, Irlands tidigare president och aktiv inom FN:s miljöarbete, till The Guardian. Hon konstaterar att regeringar givetvis måste sätta pengar på att upprätthålla jobb och livsförsörjning, men att det måste göras med en grön underton.

Men det är inte bara det miljömässiga katastrofalt normala vi måste undvika att återgå till. Världen upplever förutom en ekologisk också en social, samhällelig och mänsklig kris. Utbrändhet, ensamhet, fattigdom och psykologiska sjukdomar är utbredda och vi har till stor del ersatt djupa mänskliga interaktioner, fritid och kreativitet med ytliga sociala mediaflöden, arbete och konsumtion.

Främlingsfientligheten växer i takt med humanitära flyktingkatastrofer och nationalismen gnager på den globala solidariteten. Profit utmanövrerar etik och kvantitet går före kvalitet, på bekostnad av det mänskliga.

Vi behöver en förändring även på det humana planet.

 

Det enda positiva denna pandemi fört med sig är insikten om att vi är sammankopplade. Med naturen och med varandra. Vad jag gör kan påverka andra, både negativt och positivt. Vad jag gör mot naturen kan påverka både mig själv och andra, negativt och positivt.

Vi står nu vid ett vägskäl. Där vi kan välja att återgå till det normala eller gå en ny väg.

 

Den här pandemin kommer, troligtvis, lägga sig. Men de beslut vi tar nu, de planer vi visionerar nu, de riktlinjer vi etablerar nu och de pengar vi investerar nu kommer prägla framtiden. Historikern och författaren Yuval Noah Harari konstaterar att kriser snabbar på historiska processer.

”När vi väljer mellan alternativ, då borde vi fråga oss själva inte bara hur vi ska överkomma det förestående hotet, men också vilken typ av värld vi kommer leva i när stormen passerar”, skriver han i Financial Times.

Det här är inte en påhittad kris. Det är inte heller den ekologiska, den klimatmässiga eller den sociala, mänskliga krisen. Men denna pandemi kan vara väckarklockan som behövs för att få till en förändring som förhindrar dessa andra kriser från att fördjupa och bredda sig.

Låt oss hoppas att vi aldrig återgår till det normala.