Låt lugnet växa fram när dammet lagt sig
Då har vi en stadsdirektör, och hon heter Barbara Heinonen.
När röken har lagt sig efter striden kommer förmodligen alla att vara nöjda med den direktör som det blev, även om vi från Moderaternas sida får räkna med en del fnysande och stampande över att de andra partierna inte stödde den ”åländska” kandidaten Emma Dahlén.
Av alla argument för och emot en kandidat är det förmodligen det sämsta, och ändå riktar sig frustrationen på sociala medier väldigt mycket just på det från moderat håll. Från Johan Ehn till Gun-Mari Lindholm till Danne Sundman kommer budet att man borde ha valt Dahlén för att hon är ålänning, andra argument åsido.
Låt oss hoppas att det lugnar sig, och att besinningen återvänder. Det hade varit en katastrof om Dahlén blivit vald på den meriten, och det vore en katastrof för vårt samhälle om hemmaplansfavören, som ändå vägdes in i bedömningen av stadsdirektörskandidaterna, vore det som styr rekryteringarna.
Ålänningar som får höga poster ska naturligtvis få dem för att de är bäst på jobbet, inte för att de är födda här.
Av processen kring tillsättandet av stadsdirektör finns intressanta analyser att göra.
Den första kanske att Moderaterna spelade ett högt spel för att få Emma Dahlén vald, och att kampanjen slog bakut så till den grad att inte ens alla moderater röstade på henne, trots att man offrade en möjlig enighet i stadsstyrelsen för det.
Det andra att anlitandet av Mercuri Urval gjorde processen tydligare och gav argumenten tyngd på ett helt annat sätt än om det varit ett fritt tyckande, och att det var konstruktivt för alla inblandade. Däremot hade förmodligen Dahlén blivit vald utan ett sådant utomstående perspektiv.
Det tredje att splittringen i stadsstyrelsen och i fullmäktige mellan Socialdemokrater och Moderater börjar anta dimensioner som bara måste påverka det redan ansträngda samarbetet i regeringen.
Den goodwill mellan partierna som var en ingrediens i oppositionen mot den förra regeringen ledd av liberalen Viveka Eriksson, har förflyktigats, och varken stadsstyrelsens ordförande Petri Carlsson (M) eller vice ordförande Sara Kemetter (S) verkar ha minsta intresse att desarmera situtionen. Det är synd. Det är nästan ett år till val, och mycket jobb återstår att göra för stadens bästa.
Det vore förträffligt om staden kunde välkomna nya stadsdirektören Barbara Heinonen till en något mindre spänd och tudelad stadsstyrelse än vad som nu är fallet.
Efter att ha förlorat två stadsdirektörsval i rad kan man tänka sig att Emma Dahlén börjar se sig om efter andra jobb. Det är i så fall en förlust för staden, men kan bli en vinst för Moderaterna. Om hon visar minsta intresse borde nämligen Moderaterna haffa henne direkt, och skulle då ha en höprofilerad och kunnig kandidat som i en liten ask till stundande val. Där har partiordförande Ehn ett samtal att ringa.
För övrigt måste man konstatera att lokal politik är lätt självplågande men fascinerade att bevittna, och att direktsändningarna från stadens möten avsevärt ökat medborgarna insyn i och intresse för politiken.
När ska lagtinget följa efter och låta direktsända plenidebatterna?
