Låt förnuftet råda
Medborgarpolis eller medmänniska? Olika förhållningssätt frestar under coronapandemin.
De välbekanta tecknen är många på att våren mognar till sommar på Åland. De senfärdiga askarna börjar få blad, rådjuren kråmar sig i de nya sommarpälsarna och kvällarna blir än en gång drömskt oändliga.
Och, när resereglerna mjukats upp och Rosella åter är i trafik, syns allt fler svenskregistrerade bilar på vägarna.
Det väcker hos vissa en ny oro.
Sverige har som bekant valt ett annorlunda sätt att hantera sin virusspridning. Vad som än påstås om denna väg kan bara konstateras: vi vet inte hur den slutligen kommer att utvärderas. Under tiden frodas på sina håll föreställningen om svenskar som vandrande smitthärdar, och berättelserna är just nu många på Åland om hur nyanlända setts strosa runt i butiker och snabbköp, till synes i trots mot rekommendationerna om självkarantän.
Det är lätt att förstå indignationen den berättelsen väcker. För den är just det, en dramaturgiskt perfekt berättelse.
Så här går den: en liten strävsam plats underkastar sig stränga bestämmelser, låter sitt näringsliv vittra sönder och får inte ens gå på krogen i två månader. Deras enorma grannland tar däremot smittan med en klackspark, håller allting öppet och låter medborgarna sitta i stora klasar på uteserveringarna – medan deras åldringar tar smällen och dör i diskreta drivor.
Och nu kommer de slashasarna hit, när sommaren kommer! Utan att bry sig om våra dyrköpta bestämmelser! För att lika lättsinnigt smitta oss!
Det finns skildringar på sociala medier om konfrontationer på Maxinge. Polisen får samtal från oroliga som rapporterar smittfarliga beteenden hos andra, som de anser bör utredas. Sådant går att förstå, rent mänskligt. Men den som rycks med bör ändå besinna sig.
Det finns ingen anledning att tro det värsta om dem som till äventyrs vågar sig ut för att handla mat på vägen från färjan. Den som inte har en en åländsk social infrastruktur att falla tillbaka på för matinköpen får enligt de nuvarande rekommendationerna handla själv, bara man håller avståndet.
I såväl Sverige som i Finland har man, de olika regelverken till trots, ändå förlitat sig på det sunda förnuftet. Allmän praxis i alla de nordiska länderna har varit att hålla avståndet, nysa i armvecket, stanna hemma vid förkylningssymptom och tvätta händerna. På individnivå finns ingen skillnad på våra beteenden och ingen anledning till oro för svenskregistrerade bilar.
Coronakris eller inte, sommaren står för dörren. Låt oss tro det bästa om varandra.
