Låt bli att nalla ur ÅHS kassa
Vårdetiken krockar med samhällsintresset om ÅHS ska besluta om sina prioriteringar på annat än medicinska grunder. Det är inte rätt väg, oavsett hur mycket man anser att samhället är en helhet.
Det finns en vårdetik, ett etiskt rättesnöre för alla som jobbar inom vården. I korthet går den ut på att man ska göra allt man kan för att rädda människoliv.
Det finns också en verklighet där vetenskapen gett sjukvården nya mediciner och nya behandlingar som gör att sjukvården i dag kan rädda och eller förlänga många liv som tidigare gått förlorade.
Det är fantastiskt, men utvecklingen närmar sig ett läge där även vårt välfärdssamhälle ibland eller allt oftare måste välja bort mediciner och behandlingar på grund av att de är för dyra. Krasst kan man säga att det inte lönar sig att välja vissa behandlingar.
Vårdetiken krockar med samhällsekonomin. Det blir svåra etiska avvägningar, men de görs fortfarande på medicinsk grund och i relation till de avdelade resurser samhället har för sjukvården.
Samtidigt på Åland. Social- och hälsovårdsministern Annette Holmberg-Jansson (MSÅ) valde att tidigare i februari, efter påtryckningar från näringslivet, ringa Medimar och utvidga myndighetens riktlinjer om subventionerad coronatestning från vissa enskilda grupper till alla som ansåg sig ha rimliga skäl. Ett beslut som gav direkta följder för ÅHS budget.
Först i samband med Nyans granskning av turerna kring beslutet kom ministern till insikt om det problematiska i att blanda ihop ÅHS budget med direkta stöd till näringslivet och beslöt att det är landskapsregeringen som ska stå för notan för den utvidgade coronatestningen. Det var en insikt som kom i sista stund, kan man säga.
I samband med förra veckans turismseminarium föreslog Anders Eriksson (ÅF) att Åland ska gå in för att mass- och snabbtesta inresande, för att möjliggöra en åländsk turistsommar.
Det är ett förslag man kan lägga fram. Den som följt diskussionen om coronatestning vet att det finns olika perspektiv på frågan som kan lämnas utanför den här ledartexten. Det som gör det värt att lyfta här är att Anders Eriksson samtidigt säger att han anser att ÅHS måste hjälpa till i det (ännu enbart föreslagna) projektet och att ”vi måste se samhället som en helhet”.
Och förstås är det så. Samhället är en helhet.
Och visst har de borgerliga regeringspartierna rätt när de argumenterar för att ett välmående näringsliv möjliggör en god sjukvård. Men det betyder inte att ÅHS ska fördela sin budget på någon annan grund än den medicinska.
Inte ens med motiveringen att det gynnar samhällsekonomin.
Det blir snabbt problematiskt om resurserna avdelade för sjuka ålänningar också ska räcka till coronatester för fullt friska människor. Vem ska göra gränsdragningarna när kassan sinar? Vad ska det vid behov sparas in på?
Nej, ingen ålänning kommer förlora livet på grund av brist på adekvat vård för att ÅHS skulle bistå näringslivet med ett antal intyg på negativa coronatest. Men det är beslut och avvägningar som den samhällsfinansierade sjukvården inte ska behöva ställas inför.
Varje ålänning måste vara trygg i att den, när den söker sig till ÅHS, får den bästa vården den kan få och att det beslutet är fattat på medicinska grunder, sett till de ekonomiska förutsättningar ÅHS har i dag.
Det får inte finnas minsta tveksamhet till att ett vårdalternativ prioriteras bort för att sjukhusets resurser förvandlats till näringslivsunderstöd.
Det här betyder förstås inte att det är omöjligt för landskapsregeringen att besluta om att stöda eller helt ersätta näringslivet och turistbranschen för de extra kostnaderna som resande under en pandemi för med sig.
Men pengarna ska från första början komma från näringsavdelningen och inte nallas ur sjukvårdens redan skrala kassa.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
