Låt barn vara barn
Situationen för världens barn är bättre än någonsin, men det finns mycket som måste förbättras – också i vårt land.
Kommunerna borde inte tillåta minderåriga som närståendevårdare. Barn måste få vara barn. Alla barn har rätt till en trygg uppväxt. Det låter så självklart att det nästan blir banalt. Men verkligheten ser annorlunda ut, inte minst i världens konfliktområden.
Utvecklingen går trots allt åt rätt håll, vilket Rädda Barnen slår fast i en färsk rapport. Sedan år 2000 har antalet barn som berövats sin barndom på grund av fattigdom, tidiga graviditeter, utebliven skolgång, sjukdomar undernäring eller dödsfall på grund av våld sjunkit från 970 miljoner till 690 miljoner. I dessa siffror ingår bland annat att 130 miljoner fler barn går i skola och att 11 miljoner färre flickor ingår tvångsäktenskap eller blir bortgifta som minderåriga.
173 av 176 granskade länder har barns levnadsomständigheter förbättrats. Sammantaget har världens barn aldrig något haft det bättre än nu. Varje framsteg är givetvis positivt, men att riktigt glädjas går inte då ett av fyra barn fortfarande berövas sin barndom. Barn som lider, nekas skolgång eller går en för tidig död till mötes.
Enligt Rädda Barnens rankning är Finland det tredje bästa landet för barn. Bättre förutsättningar finns bara i Sverige och Singapore.
Det finns dock ingen orsak att förnöjsamt luta sig tillbaka – inte heller i vårt land får alla barn verkligen vara barn.
Vi vet till exempel att en fjärdedel av alla barn växer upp med minst en förälder som
lider missbruk eller psykisk ohälsa. Svenska Yle rapporterar om att cirka 20 000 barn och unga beräknas fungera som omsorgsgivare i Finland. Det betyder att de tar ansvar för vård, omsorg, assistans eller stöd till en annan familjemedlem eller anhörig.
Siffran kan dessutom vara betydligt högre än 20 000. Detta då det är en uppskattning som utgår från information från våra grannländer eftersom den inhemska forskningen på området är bristfällig.
Det kommer alltid att finnas barn som faller mellan stolarna och far illa. Barn som tvingas axla för stort ansvar. Barn som tvingas åsidosätta sina egna behov och vars skolgång och framtidsutsikter påverkas. Men utgångspunkten måste vara att inget barn ska behöva fungera som vårdare åt sin mamma eller pappa.
Samtidigt konstaterar Institutet för hälsa och välfärd, THL, att cirka 1 000 minderåriga fungerar som vårdare till en anhörig. Det är alltså unga som kommunen skrivit ett avtal med.
Det tar ont i magen att läsa de siffrorna. Det känns så bakvänt.
”Frågan är inte enkel och jag förstår problemen med arrangemanget. Det är emellertid mer rättvist för en ung att få ersättning för sitt vårdarbete än att göra det gratis, säger barnombudsman Elina Pekkarinen till Svenska Yle.
Ungdomar kan bli närståendevårdare när deras ålder och förmåga tillåter det och endast genom ungdomens fria vilja, påpekar hon vidare.
Men på vilket sätt är det rättvist att ungdomar anställs som vårdare för sina anhöriga? Att ansvaret till och med officiellt förflyttas från vuxna till ett barn?
Kommunen ska vara en garant för barns välbefinnande, inte kontraktera dem som anhörigvårdare. Det måste finnas andra lösningar som kommunerna kan erbjuda – så att barn tillåts vara barn.
